Jag har under de senaste åren läst ett flertal böcker som handlar om produktivitet på olika sätt:

• hur man får saker gjorda
• hur man ändra sina vanor- för att få mer saker gjorda och även må bättre.

I en av böckerna som jag skrivit om tidigare, Deep Work av Cal Newport, definierar han meningen av deep work:

a professional activity performed in a state of distraction-free concentration that push your cognitive capabilities to their limit.

– vilket även är en bra beskrivning på produktivitet;
fokus och koncentration + ostörd tid krävs för att kunna producera värdeskapande material.

Nedan är några av de böcker jag själv läst, eller läst om och lyssnat på poddar med författaren i ämnet:

• Deep Work – Cal Newport
• Slow Productivity -Cal Newport
• Fyratusen veckor: tidshantering för ett ändligt liv – Oliver Burkeman
• Essentialism -The Diciplined Pursuit of Less- Greg McKeow
• Ta din tid: gör mindre men bättre- David Heidenblad
• Må bra-produktivitet: en enkel metod för att få mer gjort med mer glädje-  Ali Abdaal
• Tiny Habbits- BJ Fogg
• Atomic Habbits- James Clear
• Make Change That Lasts- Rangan Chatterjee

Det är en stor genre, alla böckerna ovan har blivit best-sellers. Alla böckerna ovan är också skrivna av män. Därmed uppstår frågan:

Var är alla kvinnor som skriver om samma sak?

Jag har sökt och kollat runt, och tycker att om jag har lyckats att hitta alla böckerna ovan, så borde även de kvinnliga författarna inom samma genre ha utkristalliserat sig.

Jag lyckades hitta en bok som kan falla inom rätt genre, även om den var placerad i kategorin Familj & Hälsa. Boken släpps i april 2025:
– Gör det idag! Planera din tid och få saker gjorda- Helena Kubicek Boye

Ett långt, roligt och innehållsrikt inlägg som jag hittade handlade just om varför det är så få kvinnor som skriver produktivitetsböcker. I många länder förväntas de sköta allt med hemmet, skolan, äldre släktingar och dessutom hinna med ha en framgångsrik karriär. Det lätta svaret kanske helt enkelt är att det inte finns någon tid kvar att skriva böcker på.

Jag lyssnade på Cal Newport avsnitt In depth med Kendra Adachi, som släppte sin bok The Plan i oktober 2024. I det avsnittet pratade de om att inom kategorin självhjälpsböcker, kategorin som deras böcker faller under, så skrivs böckerna till 70-90% av män men läses till 70-90% av kvinnor. Det förklarar ju varför det är så svårt att hitta kvinnliga författare i denna genre. Men inte skälen bakom, varför så få kvinnor väljer att skriva den här typen av böcker.

Kan det vara så att många drivna kvinnor har ”duktig flicka” syndromet, dvs jobbar på bra, läser den här typen av böcker för att bli bättre- fast de redan är väldigt produktiva, men skriver inte själv?

Kendra Adachi har en egen podd som heter ”The lazy genius” och den är helt inriktad på kvinnor och det handlar om hur man ska bli mer organiserad i hemmet, hur man är snäll mot sig själv, och att man inte behöver vara perfekt.  Ingenstans i de avsnitt jag lyssnat på finns det en man som hjälper till hemma. Podden kändes väldigt amerikansk, även i tilltals sättet till lyssnaren. För mig kändes det som om hon adresserade en 8-åring.

Av alla poddar jag lyssnat på, som en man leder, har jag aldrig hört en diskussion om att det är ok att inte ha ett perfekt hem, tips om att ta bort fläckar på barnens kläder, vara snäll mot sig själv, dricka te etc.

Här är brudarna

Inom en genre finns det ett flertal kvinnliga författare som har slagit stort, och det är hemmet. Några som jag har följt är:

• Konsten att städa-finn lyckan i ett städat hem- Marie Kondo
• Spark joy- Marie Kondo
• Home Edit A Guide to Organizing and Realizing Your House Goals (Includes Refrigerator Labels)  Clea Shearer, Joanna Teplin
• Döstädning- The Gentle Art of Swedish Death Cleaning- av Margareta Magnusson

Böckerna har blivit best-sellers, författarna har egna serier på Netflix , flera säsonger av varje och jag har kollat på allt, köpt flera böcker och lyssnat på poddar, följt de på FB, varit med i grupper om hur man rensar garderoben, viker kläderna på ”rätt” sätt. Så, jag har varit nere i det kaninhålet med, och tycker att det är kul att titta på och organisera hemma. Men det är en helt annan genre än de produktivitetsböcker jag nämner i början.

Hur har det blivit så här?
Kvinnor uträttar fortfarande mer arbete i hemmet, s.k. obetalt arbete, se nedan graf från SCB för svenska förhållanden i en rapport som släpptes 2021:

Livspusslet som inte går ihop – en uppföljning av det jämställdhetspolitiska delmålet om en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet

Vi är mer jämställda i Sverige än i de flesta andra länder, trots detta är det även i Sverige vanligt att kvinnan är den som uträttar mest hushållsarbete, planera matinköp, lagar maten, har koll på barnens skolfrågor, när nya kläder behövs till barnen, födelsedagar, släktmiddagar, kompisträffar, resor, planering med mera. Kvinnan är i många fall familjens projektledare.

Något som grafen inte tar upp är vem som byter däck på bilen, har koll på när den ska in på service, olika utomhusarbeten på tomten, vem som grillar, så lite missvisande blir det sett till hela bilden av hemarbete tycker jag.

Ett jämställt arbetsliv

I Sverige borde vi ha förutsättningarna för att ha fler kvinnor som skriver böcker om produktivitet, jämfört med många andra länder. I en undersökning från The Economist, så är Sverige det land som är bäst/lättast för kvinnor att ta sig uppåt/framåt i karriären. Alltså borde vi ha kvinnor som skriver liknade böcker som de jag skrev om i början, men även när jag söker specifikt på produktivitet på Bokus, både på svenska och engelska lyser kvinnorna med sin frånvaro. Men männen hittar jag. Så det är inte sökordet eller kategorin det är fel på.

Men även i Sverige har vi en ojämlikhet på arbetsplatserna, både sett till arbetsfördelning men också lönemässigt. Så fort en kvinna är med på ett möte förväntas hon ta anteckningar. Eller bara vara den som plockar ur diskmaskinen oftast, vara den som har koll på när folk fyller år, ordnar AW:s etc. Eller är den som vabbar oftast, jobbar mest deltid när barnen är små. Det finns fortsatt en hel del att göra på jämställdhetsfronten, både i Sverige och utomlands.

Jag lyckades inte hitta brudarna, men allt ovan sammanvägt kanske blir till en förklaring till varför de är så få kvinnor som skriver i denna genre. Det är synd, för jag tror att det skulle behövas.