Jag har aldrig gillat att frysa och jag har genom det blivit bra på att klä på mig. Hellre för mycket än för lite. Trots det är jag vanligtvis den första att bli kall, och fryser lätt om händer och fötter. Därför har jag också alltid varit en badkruka; bada på sommaren i Sverige är definitivt inte något jag gör varje sommar. Framför allt inte i havet.

När jag började träna mer regelbundet och även började springa, så upptäckte jag att jag blev mindre kall. Inte så konstigt, eftersom jag nog helt enkelt fått bättre blodcirkulation i händer och fötter. Innan Corona simmade jag 2 gånger i veckan, och gick jag i bassängen direkt, utan att fega ur. För jag har lärt mig att efter någon längds rask simning får jag upp värmen. Jag har till och med lärt mig att det går att bli svettig i bassängen också av att simma fort.

Klä på sig rätt

Corona har gjort att jag har valt att gå fram och tillbaka till jobbet varje dag istället för att åka kommunalt. Nu är det egentligen inte längre ett val, utan jag bara går i ur och skur, sol, värme, regn, blåst eller snö. Och konstigt nog är det numera helt ok, väder som jag inte alls hade gått ut i tidigare, för det är liksom bara att gilla läget som situationen är nu.

Det har också gjort att jag lärt mig hur jag ska klä mig på ett annat sätt. Eftersom jag går raskt, och det är en hel del uppförsbackar och jag har ryggsäcken packad med ombyte och lunch, så blir jag varm. Även under köldknäppen i februari med temperaturer på -13 som mest, hade jag fortsatt på mig det jag tidigare sagt var min höstjacka, en tunn ihop vikbar dunjacka. Istället har jag ändrat vad jag har på mig under, antal tröjor, och olika tillbehör som långkalsonger, tjocka strumpor, olika tjocka mössor eller vantar. Lite spännande att se det som ett experiment, för jag har aldrig gått så mycket och så regelbundet tidigare, och i alla olika typer av väder.

Jag lär mig saker om mig själv och min kropp, och att man faktiskt klarar mer än man tror. Det bygger självförtroende och självtillit. Det är klart att det inte är kul eller något man längtar efter varje dag, men det är bara klä på sig och gå. Och motionen som promenaderna ger är bra för humöret.

Olika typer av kyla

Under gymnasietiden bodde jag i Jämtland och där blir det ju alltid riktig vinter, med andra ord är klä på sig självklart. Den lägsta temperaturen jag varit med om är, -37 grader. Men det funkade att vara ute och ta sig dit man behövde. Kylan var torr, den upplevs inte som lika kall, jämfört med fuktig kyla som kryper in genom märg och ben. Då gällde det verkligen att vara påklädd för att inte få köldskador. Snygg går det inte att vara det första att man tänker på i såna temperaturer.

Att kunna vara ute antingen på promenad eller någon aktivitet utan att frysa ger en helt annan känsla, och det blir verkligen en helt annan upplevelse. Jag tog en kvällpromenad med dottern för några veckor sen, när det var -10 grader ute. Och jag fick henne att ta på sig långkalsonger, min tjocka vinterjacka, mössa och bra vantar. Hon var helt fascinerad över vilken skillnad det var mot att frysa, och att det var riktigt trevligt att vara ute då.

Ojämlikt mode

Något jag har irriterat mig på länge, är hur modet verkligen inte är vinklat för att tjejer ska kunna klä sig varmt. Killar har oftast stora jackor, som går ner över rumpan och värmer rätt bra, och även kängor. Tjejjackorna är gärna midjekorta, och i värsta fall en glipa mellan jackan och jeansen, ingen mössa, ofodrade stövlar som inte har någon ordentlig sula, som man bara halkar runt på och sen kanske ett par tunna handskar. Och alla tjejer fryser och går därför inte ut. Det är inte jämlikt alls och dessutom passiviserade. Att våga gå emot strömmen, eller för den delen hitta kläder som inte följer modet är inte helt lätt. Och då lever vi ändå i 2021 och det gör mig besviken över att vi inom vissa områden fortfarande inte kommit längre.

Skillnader i hur vi upplever kyla

Män och kvinnor upplever olika vad som är varmt respektive kallt. Forskning visar att män inte fryser lika lätt som kvinnor. Det går att se exempelvis på en sån sak som temperaturen på kontoret, där luftkonditionering är en ständig diskussionspunkt. Gränsen mellan att det är kyligt och man presterar bättre, och är effektiv mot när det blir för kallt och man mest tänker på att man fryser är olika för alla. Själv kan jag tycka att det är småjobbigt att på sommaren klä sig på ett visst sätt för att det är varmt ute och sen på ett annat sätt för att det är så kallt på kontoret.

Ice Man

Stärkt av mina promenader har jag sen i oktober 2020, avslutat min morgondusch med att duscha kallt. Efter att ha lyssnat på en intervju med Wim Hof, alias Ice Man, där han hävdade att det är att utmana sin rädsla, och börja med att duscha kallt bara i 30 sekunder, provade jag. Förhoppningen är att det borde bidra till att jag kommer att vara en lite mindre badkruka i sommar.

Det är många som har lyssnat på Wim Hoff, för den här vintern har vinterbadandet slagit igenom stort i Sverige känns det som. Det ser jag dock som en gräns för mig, jag är inte det minsta sugen på att prova på att vinterbada. Just nu räcker det mer än väl att avsluta med att duscha kallt, det piggar upp, och har nu blivit en ny vana.

Jag kan direkt erkänna att jag absolut inte är hard core, med iskallt vatten, men ändå så pass kallt att det tydligt känns och jag måste djupandas för att klara av att stå ut med det kalla vattnet. Hemligheten är att andas och inte börja hyperventilera när det kalla vattnet träffar kroppen. Och på något sätt funkar det faktiskt.

Stärkt av kunskapen från min duschövning gjorde att jag vågade utmana en av mina ”sanningar”. För jag provade faktiskt på att vinterbada nyligen, vilket jag inte hade trott ens för några veckor sen. Jag vågade och klarade av doppa mig delvis i havet, när vi gjorde en mini-resa och badade jacuzzi på en brygga, och sen bastade och därefter tog ett dopp i havet. Övriga i familjen doppade sig helt, jag ser det som en seger att jag ens gick ner i vattnet. Nu är det nästan så att jag ångrar mig att jag inte försökte en gång till och doppade mig helt. Tankebarriären och min tidigare sanning om att det var omöjligt har ändrats till att jag nu anser det möjligt och överlevnadsbart att vinterbada även för mig.

Sova bättre

Om det är mina promenadet eller att duscha kallt som gör att jag fortfarande har kvar mitt sommartäcke i sängen, trots minusgrader ute, vågar jag inte svara på. Men det är stor skillnad mot tidigare år då jag bytt till vintertäcke helst redan i oktober. Så istället för att dra ner temperaturen i sovrummet för att sova bättre, jag gör omvänt med tunnare täcke.

1 000 timmars utmaning

En utmaning jag just läst på Frugalwoods är 1 000 timmars utmaning. Det innebär att man ska vara utomhus 1 000 timmar på ett år, det blir i snitt 2,7 timmar/dag. På sommaren är det nog inte så svårt att komma upp i, men betydligt mer utmanande på vintern.

Här har jag redan har en bra vana med mina promenader till och från jobbet, för då får jag ihop nästan 2 timmar varje dag utan problem. Värre är det på helgerna. Men det får ju kompenseras av att man är ute betydligt mer på sommaren. Hur som helst lät det som en bra utmaning för nästa år, det här året får vara övning.

Se där en annan tankebarriär som precis föll; att det är svårt att vara ute flera timmar om dagen även på vintern när det är kallt och mörkt i sitt vanliga vardagsliv.

Jag tänker fortsätta att utmana mina tankespöken. Undrar inom vilka fler områden än kyla där jag låter tankespöken begränsa mig? Den tanken funderar jag vidare på.