I mars 2018 bestämde jag mig – till midsommar 2028 går jag i pension!

Då är jag 57 år gammal och har minst 20 aktiva år framför mig.

En andra karriär helt enkelt.
Och en som kräver lika mycket planering, lärande och utforskande som den nuvarande karriären jag har idag.

Därför börjar jag skriva, och gör det i bloggform, för att samla all information om hur jag går till väga, saker jag behöver göra, lära mig, veta, ta reda på, göra checklistor för och tänka på.
För jag inser att det finns massor som jag behöver ta reda på, som exempelvis:
Hur tar jag smartast ut pensionen, i vilken ordning, från vilket år?

Jag ser pensionen som startpunkten för ett nytt kapitel i mitt liv och inte ett liv där jag ligger på soffan- för jag kommer ju inte att vara gammal, det är ju liksom hela poängen.
Utan jag planerar för ett aktivt och roligt liv med många resor, nya upptäckter och lärdomar. Och att jag går till någonting och inte ifrån. Det tror jag är viktigt.

Just nu känns det väldigt spännande att se fram emot. En vardag där jag helt och hållet själv bestämmer över min tid, vad jag kan uppnå, göra och när. Som ett väldigt långt sommarlov.
Det har jag inte haft sen jag var 14 år, så 43 år senare känns det som om det är dags för ett sommarlov igen- utan måsten och förpliktelser.

Jag behöver fundera ut hur och vad jag vill fylla mina nya dagar med och starta upp projekt redan innan jag når dit. Även fundera på hur det kommer att kännas att gå före 65 år, det är tidigare än de flesta andra. Men hittills har jag alltid gått min egen väg, så varför inte fortsätta?

Nu ser jag framför mig att mina dagar ska vara fyllda av aktiviteter som resor, studier, skriva, träning, läsa, ett livslångt lärande, laga mat, volontärarbete, sitta i styrelser och driva projekt.
Det tror jag att jag ska kunna fylla dagarna rätt lätt med. För att inte låta dagarna rinna iväg behöver jag nog också ha en form av schema, och att göra listor. Om inte annat, så bara för att jag gillar listor!

Nu startar resan mot friheten

Jag kommer att behöva jobba hårt för att nå mitt mål, och även jobba för att hålla motivationen uppe under lång tid. Att fundera på hur jag ska peppa mig på vägen, och fortsätta tro på att det går och att jag kommer att lyckas. Just nu känns det lätt, men jag vet att det kommer många gånger att kännas tungt och jobbigt. Livet är ju fullt av överraskningar dessutom, bara det gör ju att resan till målet inte kommer att gå som på räls.

Hur mycket behöver jag spara?
Jag behöver också göra en detaljerad plan för mitt sparande, för min tanke är att leva på sparade pengar mellan 57 år och 67 år för att på så sätt maxa både den allmänna pensionen, PPM och mina tjänstepensioner så mycket som möjligt.

Namnet på bloggen kommer därifrån- 10 år till pension; både 10 år från nu tills jag går i pension och 10 år tills jag börjar plocka ut min allmänna pension.

För varje år som man kan senare lägga pensionsuttaget ökar pensionen 8% per år livet ut. Värt att tänka på. Det blir rätt mycket pengar.

Högt räknat tror jag att jag behöver 25 000 kr/mån, för att ha till fasta och rörliga kostnader, sparande och nöje. Om 10 år räknar jag med att vi inte heller behöver försörja barnen utan kan lägga mer pengar på vårt liv, och att resa mer.

Kalkyler
Jag har gjort flera olika kalkyler och den jag främst använt är ränta-på ränta kalkylen från Rikatillsammans.se

Jag har räknat på olika avkastningar: 8%,  6% och 4% per år, för att se hur det slår och för att jämför olika scenarios eftersom marknaden kommer att gå både upp och ned många gånger på vägen. Jag kommer att behöva lära mig hur jag smartast sparar och investerar pengarna. Idag sparar jag på ISK konto, olika indexfonder men köper även utdelningsaktier varje månad och bygger upp en utdelningsportfölj för att på så sätt ytterligare generera en passiv inkomst framöver.

Det får bli mer ingående funderingar om mitt sparande, vad jag gör, hur och varför i ett annat inlägg.

När och hur ska jag plocka ut min allmänna pension och tjänstepension?                           
Detsamma gäller även för den dagen det börjar närma sig att plocka ut pengar, när jag ska betala mig själv ”lön” under tio år. Nu pratar många om att vi närmar oss en ny börskrasch, om tio år kanske det är dags igen?

Ska jag då säkra upp ett års inkomst i taget, så jag inte är beroende på hur börsen går eller att välja att flytta mer mot räntor? Kommer jag att ha hunnit bygga min utdelningsportfölj så pass stor att jag kan klara mig  på den till viss del?

Mycket att lära sig på vägen, det är därför det känns så bra att börja nu, så jag hinner fundera och klura ut vad som passar bäst för mig.

Jag behöver även ta reda på hur jag tar ut tjänstepension, PPM och den allmänna pensionen på smartaste sätt.

Övriga funderingar
Ytterligare tillskott i kassan ser jag framför mig är vårt boende, den dagen vi väljer att sälja vår bostadsrätt. På det sättet kan vi få loss någon miljon ytterligare att ha till pensionen.
Vi står i bostadskö nu, och om vi står i 20 år till så har vi absolut möjlighet att flytta till en hyresrätt.

Andra funderingar är: Hur fungerar det rent praktiskt med att inte ha en deklarerad inkomst?
Kan jag få svårt att betala vissa saker på faktura om ett företag tar kredit upplysning på mig?

Varför vill jag gå tidigare i pension?              
Jag vill få minst 20 aktiva år, dvs från 57 år till 77 år med resor och äventyr.
Man aldrig vet vad som händer i framtiden, så jag vill hellre ta det möjliga före det osäkra.

Jag tänker på min pappa, han fick möjlighet att gå i pension vid 55 år pga företagets nerdragningar. Det var en himla tur att han kunde göra det. För dagen innan sin 65 års dag fick han reda på att han hade en tumör i matstrupen. Fyra månader senare dog han.

Tänk om han hade fått cancerbeskedet samma dag han gick i pension. Helt fruktansvärt!
Nu hann han förverkliga massor med drömmar, som att studera på arkeologi på universitet- ett ämne han älskade, vara med på utgrävningar och vara handledare för studenter.

Därför vill jag verkligen utnyttja livet till max, inte vara fast i ett 9-5 jobb, även om jag stormtrivs på mitt nuvarande jobb och har en bra balans i livet.
Men det finns så mycket att se, uppleva och lära sig- därför vill jag planera för att se till att ha möjligheten att kunna sluta tidigare.

Här tänker jag att bloggskrivandet ska hjälpa mig att utforma en plan för hur jag ska nå målet. Jag har också börjat inse att mitt skrivande och min resa inte bara kommer att handla om sparande och pension utan minst lika mycket om tankar om livet också- vad händer när kroppen blir äldre, fast inte sinnet? Vilken ändrad självuppfattning kommer jag få, hur kommer synen på livet, universum och allting ändras? Är svaret på allt 42?

För inte så länge sen trodde jag att jag var odödlig, sakta kommer insikten krypande att det nog inte är så. Därför vill jag känna att jag har tagit tillvara på alla möjligheter som livet och jag själv skapat. Mycket av det jag gjort i livet har jag egentligen inte vågat, men gjort i alla fall för att jag inte ska ångra mig sen.

Och det har gått bra, absolut många misstag också på vägen som jag har lärt mig av och även mycket hårt slit. Men utan alla upplevelser, erfarenheter och slitsamheter hade jag inte heller varit där jag är idag, så det är inget av det jag gjort som jag skulle vilja vara utan.

I mitt nya liv som jag kallar den här delen, är även skrivandet en ny sak. Nytt, utmanande och spännande att se var det leder mig. Våga tänka om och tänka nytt, ha tid, lust och nyfikenhet för ett livslångt lärande.

För det enda som är säkert om framtiden är att vi knappast kommer att bli piggare ju äldre vi blir. Därför vill jag maxa så mycket vi kan.

Jag läste en artikel av Joshua B, från Becoming Minimalist:

”I want to jump while I can.
Because there will come a day when I cannot.
And I don’t want to regret missing my opportunity to do it while I could.”

Så känner jag också.

Det är nog mitt varför.