SCB släppte i augusti (2024) statistik som visade att barnafödandet i Sverige idag är det lägsta sedan mätningarna startade 1749. Lena Lundqvist, demograf på SCB uttalade sig om statistiken:

Vi har faktiskt aldrig fött så få barn i Sverige sedan mätningarna började år 1749. Vi föder 1,45 barn per kvinna i Sverige. Det är det lägsta antalet som någonsin har uppmätts i vårt land. För att befolkningen ska ligga på en stabil nivå utan invandring skulle siffran behöva vara 2,1 barn per kvinna. Då ersätter befolkningen sig själv. 
Det kommer att dö fler människor än det föds i Sverige. Det hände senast under några år runt millennieskiftet, men hade innan dess inte hänt i Sverige sedan början av 1800-talet.

Födelsetal per kvinna sedan mätningarna började i Sverige:

1751–1755	4,95
1801–1805	4,26
1851–1855	4,27
1901–1905	3,90
1951–1955	2,23
2001–2005	1,69
2023-	1,45

Ett skäl till varför det föds så få barn är att vi blir allt äldre när vi får vårt första barn, vi vill helt enkelt hinna med att studera, skaffa jobb, ha en bostad och partner innan vi börjar fundera på barn. Idag är medelåldern för mammor när de får sitt första barn i Sverige är 29,8 år och för barn nummer 2, 32,4 år. Den allt högre medelåldern gör helt krasst att för många blir det därmed inget barn nummer 2 eller 3.

I en framtidsrapport från SCB om befolkningen i Sverige 2021–2070 gjordes antagandet att:

I framtiden antas kvinnor i genomsnitt vara två år äldre när de får sitt första barn än de kvinnor som får sitt första barn idag. Det medför både att färre får barn överhuvudtaget och att färre får flera barn.

Så även om det är för tidigt att säga att det vi nu ser är en bestående minskning så kommer troligtvis trenden med allt äldre förstföderskor att stå sig och det i sig innebär att det kommer att födas färre barn framöver i Sverige.

Sverige följer samma trend som övriga världen med ett minskat barnafödande, trots vårt utbyggda välfärdssystem med föräldraledighet, barnbidrag och barnomsorg.

Barnafödandet har tidigare hängt ihop och påverkats av om det varit bra eller dåliga tider, nu påverkas besluten om barnafödande även av att fler oroar sig för framtiden, klimatet, krig och epidemier. Dessutom väljer fler par istället aktivt bort barn visar en långtidsstudie som heter ”Svenskarna- samtiden och framtiden” av Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future.

Också i andra länder i Europa minskar barnafödandet, och med samma orsaker som i Sverige- att förstföderskor blir allt äldre och därför inte får lika många barn under sin livstid som tidigare. Sverige har tidigare stuckit ut som ett av fem länder i Europa där barnafödandet har varit högst.
Sociologiprofessor Gunnar Andersson uttalade sig i en intervju på SVT om trenden:

Sverige har fungerat som framgångsland. Det är kopplat till familjepolitiken som gör det möjligt att kombinera arbetsliv och familjeliv i större utsträckning. Men med den nya utvecklingen återstår att se vad som händer.

Hur kom vi hit?

Det är inte bara Sverige som ser ett lägre barnafödande, en studie som publicerades i ”The Lancelot” i mars 2024 visar på samma trend världen över- vi upplever nu det lägsta barnafödandet i världen sedan digerdöden på 1400-talet.

En ökad ekonomisk utveckling i många länder och att allt fler kvinnor kan planera sitt barnafödande och därmed själva välja när de ska få barn och storleken på sin familj är drivande krafter bakom minskningen.
För att citera artikeln i The Lancelot:

the decline…it is being driven by more women in education and work, as well as greater access to contraception, leading to women choosing to have fewer children. In many ways, falling fertility rates are a success story.

Nedgången i barnafödandet är en utveckling som pågått de senaste 75 åren i världen vad gäller antal barn som kvinnor får i medeltal under sin livstid:

• 1950 var medeltalet 4.7 barn
• 2017 hade den globala nivån minskat till 2.4 barn
• 2100 förväntas siffran falla till 1.7 barn per kvinna
  Källa: The Lancelot 2020

Fallande barnafödande kommer att innebära att den globala befolkningen väntas minska från 2050, då 155 av 204 länder kommer att ha lägre barnafödande än vad som krävs för att upprätthålla befolkningens storlek, vilket är 2.1 barn per kvinna.

Fertility is declining globally, with rates in more than half of all countries and territories in 2021 below replacement level. Trends since 2000 show considerable heterogeneity in the steepness of declines, and only a small number of countries experienced even a slight fertility rebound after their low observed rate, with none reaching replacement level. These changes will have far-reaching economic and societal consequences due to ageing populations and declining workforces in higher-income countries.

Slutsatserna från studien visar på de stora konsekvenser utvecklingen kommer att få i flertalet länder runt om i världen redan till år 2100:

• By 2100, we estimate that fertility rates will be below replacement level in more than 95% of the world’s countries and territories but that marked disparities in rates will remain.
• Our forecasts also suggest that, by 2100, the largest concentrations of livebirths will shift to low-income settings, particularly a subset of countries and territories in sub-Saharan Africa, which are among the most vulnerable to economic and environmental challenges. Extreme shifts in the global distribution of livebirths can be partially ameliorated by improved female education and met need for modern contraception.
• Outside of this subset of low-income areas, most of the world’s countries will experience the repercussions of low fertility, with ageing populations, declining workforces, and inverted population pyramids, which are likely to lead to profound fiscal, economic, and social consequences. National policy makers and the global health community must plan to address these divided sets of demographic challenges emerging worldwide.

Effekterna på samhället av att det föds färre barn

Den svenska samhällsmodellen och ekonomin bygger i dag på att unga människor ersätter äldre människor på arbetsmarknaden när de går i pension. Det behövs ett större antal unga som arbetar än antalet gamla som behöver vård och omsorg för att samhället ska gå runt.

Martin Kolk, docent i demografi vid Stockholms universitet:

Om det låga barnafödandet blir permanent så kommer det på lång sikt bidra till en åldrande befolkning. Man ska inte överdramatisera hur allvarligt det är, men det innebär ju att det blir svårare att finansiera socialförsäkringssystem när man har fler äldre att försörja.

På kortare sikt kommer minskningen att påverka samhällsplaneringen genom att det kommer att behövas färre förskolor och skolor om det finns färre barn.

Effekterna på framtida pensionssystem

AP7 skrev i september 2024 en blogg om hur det minskande barnafödandet i Sverige riskerar att påverka kommande pensioner. De intervjuade två experter:
Staffan Ström, pensionsekonom på Alecta
Monica Zettervall, pensionsexpert på Pensionsmyndigheten

Färre arbetande individer innebär lägre inflöden till pensionsfonderna, samtidigt som utbetalningarna ökar när fler når pensionsåldern. Den totala befolkningstillväxten har stor påverkan på pensionssystemet.

I och med att det är pensionsavgifterna från dagens förvärvsarbetare som finansierar pensionsutbetalningarna till dagens pensionärer utsätts systemet för påfrestningar vid en krympande befolkning, säger Zettervall.

Staffan Ström menar att just nu inte är någon fara, men om det låga barnafödandet biter sig fast över tid kommer det så småningom att börja märkas rätt trista effekter:

De jobbigaste effekterna kommer nog inte att handla om pensionerna utan om hur det blir att leva i Sverige. Särskilt som äldre. På äldre dar brukar vi ju efterfråga mer offentlig service som tex hemtjänst, vård och kollektivtrafik, och då behövs det någon som kan utföra de tjänsterna. I ett samhälle med en åldrande befolkning och ett litet arbetskraftsutbud kommer antalet händer helt enkelt inte att räcka till.

För att möta framtidens utmaningar måste Sverige och andra länder vara beredda att anpassa sina pensionssystem och hitta nya sätt att säkerställa välfärden för kommande generationer.  

Även statsminister Ulf Kristersson har uttalat som om utvecklingen i en intervju i Expressen:

Kombinationen låga födelsetal och en åldrande befolkning, det är farligt. Det finns länder, inte minst i Asien, som har en mycket, mycket svår situation. Demografi, det förhandlar man inte om. Det får stora konsekvenser. 

Sydkorea

Ett land som nu börjar se konsekvenserna av ett lågt barnafödande är Sydkorea. Där föds lägst antal barn i världen, med ett födelsetal under 2023 på rekordlåga 0,72 barn per kvinna. Med 2023 års födelsetal kommer Sydkoreas befolkning att vara halverad år 2100.
Varannan sydkoreansk kvinna mellan 20 och 49 år har ingen avsikt att skaffa barn, skrev Wall Street Journal i en artikel 240909. Ett sätt detta visar sig på är att:       
Försäljningen av hundvagnar i Sydkorea har passerat försäljningen av barnvagnar, då allt fler sydkoreaner väljer att skaffa husdjur istället för barn.

President Yoon Suk Yeol menar att det som människor upplever som obekvämt i vardagen måste lösas. Han tror att ekonomisk utveckling är en viktig faktor.      

Företagstillväxt och jobbskapande är också viktigt.

Presidenten Yoon Suk Yeol kallar situationen för ett ”demografiskt nödläge”, men har viss uppförsbacke i att lyckas övertyga medborgarna, skriver Wall Street i artikeln. Han är själv barnlös men har tio hundar och katter.

Vi lever allt längre

I mitt inlägg om hur världen kommer att förändras när vi lever allt längre tog jag upp studier som FN och WHO gjort, vilka visar på att:

• 2050 kommer personer över 60 år att utgöra 35% av befolkningen i Europa, och även utgöra en större del av befolkningen i världen än barn och unga i åldern 10–24 år.                                                                                    
• Redan 2020 blev det fler personer över 60 år än barn under 5 år i världen.

Hur kommer världen förändras när vi lever allt längre?

That will mean a rise from 900 million over 60 years in 2015 to 2.1 billion in 2050. Between 2015 and 2050, the proportion of the world’s population over 60 years will nearly double from 12% to 22%. Globally, the number of persons aged 80 years or over is projected to increase more than threefold between 2017 and 2050, rising from 137 million to 425 million. Of these will 120 million live in China alone. 

Kina märker redan av en allt större andel äldre, vilket har lett till att Kina i september 2024 klubbat igenom ett förslag om att höja pensionsåldern stegvis från 1 januari 2025:

• Enligt förslaget ska männens pensionsålder höjas från 60 till 63 år, och kvinnors pensionsålder höjas gradvis från 50 till 58 år.

Det är landets minskade befolkningstillväxt som helt enkelt kräver att fler jobbar längre. Utan reformer beräknas landets pensionsfond kunna ta slut redan 2035. I svenska ögon låter det som en tidig pensionsålder, men ett starkt skäl till att kvinnor gått i pension redan vid 50 år är att de därmed kunnat ta hand om sina barnbarn, då det knappt finns någon barnomsorg i Kina. Nu finns risken att en höjd pensionsålder kommer att bidra till att ännu färre väljer att skaffa barn i Kina. Deras födelsetal är nu på låga 1,1 barn per kvinna.

2020 publicerades befolkningsprognoser som visade på att:

• Kina kommer att minska i befolkning från 1,4 miljarder till 732 miljoner till år 2100.
• Japans befolkning kommer att minska från 128 miljoner till 53 miljoner till år 2100.
• Italiens kommer att minska från 61 miljoner till 28 miljoner under samma tid.

För ett lands planering, infrastruktur och samhälle är ovan alarmerande siffor. Hur dessa länder ska hantera den kommande utvecklingen kommer bli mycket intressant att följa.

För Kinas del har landet svängt från sin hårda ett-barns politik till att nu uppmuntra kvinnor till att istället skaffa 3 barn. Reformer som stödjer unga att bilda familj behöver också komma, med ett utbyggt välfärdssystem som mer liknar Sveriges i fler länder.

Åtgärder för att uppmuntra till fler barn

Att uppmuntra till ett ökat barnafödande pågar nu i flera länder genom att införa olika incitament, nedan är några:

Ungern

Gifta par som får sitt första barn kan få låna upp till 350 000 kronor, när paret sedan får sitt tredje barn skrivs lånet av. Ungarna har också gratis IVF-behandling. Premiärminister Viktor Orbán menar att demografin är den viktigaste utmaningen landet står inför. Ungerska kvinnor som skaffar fyra barn befrias helt från inkomstskatt livet ut och får fördelaktiga lån.

Italien                        

Landet har genomfört flera skattesänkningar som gynnar barnfamiljer som ett sätt att försöka höja födelsetalet.

Danmark

I Danmark annonserade statsministern i sitt nyårstal att ofrivilligt barnlösa par ska få dubbelt så många gratis fertilitetsbehandlingar, och mer hjälp om det behövs för att få också ett andra barn.

Sverige

Jag har inte sett någonting om detta än och vår utveckling är ju minst lika drastisk som något annat land. Trots en god ekonomisk utveckling, utbyggd barnomsorg och ett starkt välfärds-system föds allt färre barn här med.

Vi har i gengäld haft en stor invandring de senaste 20 åren vilket gjort att vår befolkning ökat. År 2000 var vi 8,9 miljoner människor i Sverige, och i augusti 2004 blev vi 9 miljoner i Sverige, och i januari 2017 passerade vi 10 miljoner. 2023 hade vi ökat till 10,5 miljoner människor. Vår befolkning har därmed vuxit med 1,6 miljoner människor på bara 23 år.

Befolkningsprognosen framåt säger att vi 2050 kommer att vara 11,8 miljoner och 2070 12,7 miljoner. Vilket är den troliga förklaringen till att vi inte ser några incitament än så länge i Sverige för att öka barnafödandet.

Det säkerhetspolitiska läget

En annan vinkling på utvecklingen med att allt färre barn föds samtidigt som vi blir allt fler äldre i samhället, är hälsotillståndet på befolkningen och välfärdssjukdomar. Om det går att läsa i regeringens nya säkerhetsstrategi som publicerats under 2024.

Freddy Jönsson Hanberg, som bland annat är styrelseordförande i Totalförsvarsstiftelsen och övningsledare för NATO-övningen NORDIC PINE, skrev i september 2024 en krönika om detta på Kungliga Krigsvetenskapsakademins sida med titeln: 

Mörka tider framför oss

Med 40-talisterna som krävande och kostsamma vårdpatienter och 60-talisterna i pension så blir det mycket tungt för 70- och 80-talisterna att hantera den uppsjö av utmaningar som nu rullar in som stora stormvågor det kommande decenniet. Det är mot denna bakgrund man skall betrakta formuleringarna i den nationella säkerhetsstrategin på sid 21 där man också inkluderar folkhälsa som en betydande faktor för landets motståndskraft.

Vi behöver hålla en större del av befolkningen friska och även fundera på hur vi kan behålla 60-talisterna i arbetslivet längre men också ha nytta av dem. Förutom alkohol, tobak och narkotika så är även välfärdssjukdomarna ett hot mot nationell säkerhet. Stillasittande i kombination med högt intag av industrifetter, ultraprocessad mat, superraffinerat socker och snabba kolhydrater orsakar fetmaepidemi och sänker också den psykiska robustheten.
Det gör oss till lätta byten i kris och krig.

Hälsan och friskvård bör därmed få en betydligt större roll i samhället framöver, redan i dag kostar behandlingen av välfärdssjukdomar enorma summor. Det får bli en djupdykning i det i ett annat inlägg, men det visar på att ett lands minskande barnafödande och en allt äldre befolkning innebär vitt skilda frågeställningar inom många olika områden.

Hur kommer samhället att se ut den dagen mina barn är gamla?

Är det så att vi nu lever i den bästa av tider, trots krig i vår närhet, klimatförstöring och fattigdom i världen?
Med en minskad befolkning i många av världens länder inom 100 år kommer detta att påverka vardagen på många sätt i ett flertal länder.
Hur ska vi kunna ta hand om våra äldre?
Hur länge kommer vi att behöva jobba i framtiden?
Hur kommer pensionssystemet att behöva förändras för att försörja ett ökande antal äldre?

I Sverige kommer vi att behöva göra upp med ålderismen, vi kommer att behöva ta tillvara på all arbetskraft vi har, och vi kommer inte heller att ha råd att ha en stor andel personer som står utanför arbetsmarknaden pga. av fel kompetenskrav.

Oavsett så lever vi i en föränderlig och mycket intressant tid där jag tror att vi kommer att se stora förändringar i vårt samhälle framöver. Min förhoppning är att fler länder utvecklar välfärdssystem med barnomsorg likväl som att det hjälper oss att få en friskare äldre befolkning för att samhället ser värdet i att satsa mer på förebyggande friskvård.

Jag tror inte att lösningen är att dränera fattiga länder på deras yngre befolkning, som utarmar de länderna dubbelt genom braindrain och att lämna kvar en åldrande befolkning. En riktigt dystopisk framtidsbild är att länder i en avlägsen framtid krigar om barnen istället för naturresurser. Jag hoppas att vi aldrig kommer dit.