Nu är vi nyligen hemkomna efter att ha tillbringat ett nyår i Venedig tillsammans med båda barnen. Känns som en lyx att få ha dem med sig och fira ytterligare ett nyår tillsammans.

Staden är magisk och inte alls som jag minns den från när jag och mannen var där senast för 30 år sen. Nu såg vi och promenerade mycket mer än sist, vi gick i kvarter som vi inte såg då och fick en annan känsla av alla vindlade smala gränder. Vi fick också uppleva Venedig i olika väder; soldis, grått och regn och det bara förstärkte upplevelsen. Soldiset ger staden en speciellt lyster och är ett ljus man känner igen från målningar av Venedig.

Att ta sig runt

Den här gången bodde vi ganska nära stationen, Piazza Roma och vi kunde ta båtbuss ner till St. Markus platsen, en tur på 40 min med många stopp på vägen. Inte för att det gjorde någonting, det gav det oss chansen att se de vackra palatsen från deras rätta sida- från vattnet och Grand Canal.

Staden på vattnet trafikeras förstås av många olika typer av båtar – här rycker även polis, ambulans, brandkår ut med båt vid larm, alla transporter med varor, mat, byggmaterial kommer också på båtar från fastlandet in till husen vid kanalerna. Båtar som behövs för att staden ska leva, även om gondolerna är de mest kända. Priset för en gondoltur avskräckte oss: 90 euro för 30 minuter.

Vi köpte istället ett dagspass så vi kunde utnyttja båtbussen mellan olika platser och även mellan de olika öar runt om i lagunen. På nyårsdagen tog vi båten ut till Lido och där är det en helt annan stämning än inne i Venedig stad, stora ytor, bilar och framför allt långa sandstränder. Där fick vi ta del av en nyårsdagstradition- att bada i havet. Ett 50-tal tappra kastade sig ut i vågorna. Uppfriskande men inget dopp jag var avundsjuk på. Sonen hade däremot gärna badat om han haft med sig badbyxor.

Handel var vägen till Venedigs ekonomiska välstånd

Idag är det svårt att tänka sig att staden till att börja med byggdes som en tillflyktsort undan invasion, i ett träsk någon gång under 400–500-talet e.Kr. För att lyckas bygga här, krävdes det att husen byggdes på pålar i marken som stabiliserade. Venedig särskilde sig även på ett annat sätten genom att bli en republik och inte ett kungadöme och var en egen stat från 700-talet ända tills Napoleon invaderade år 1797 och stadens självständighet tog slut. En era på 1000 år!

Tack vare en omfattande handel, både i närområdet men också långt bort över haven, med kryddor och tyger hade Venedig en mycket god ekonomi där välståndet kom många till godo, inte bara till en kung och hans närmaste män. Det är en förklaring till att det finns så många palats i staden, fler hade helt enkelt råd, för handel och internationella kontakter gynnade många av stadens invånare.

Läget i vattnet gjorde det svårt för andra makter att erövra staden men utgjorde en utmärk plats för att Venedig skulle kunna fortsätta sin egen expansion runt det Adriatiska havet, ner mot Grekland och Korfu, även Kreta och Cypern ingick under en period i den venetianska republiken. Först 1866 blev Venedig en del av Italien.

Klimatpåverkan

Även om placeringen på vattnet är romantisk och fantasieggande med alla sina kanaler, broar och trånga gränder är den inte oproblematisk, stan sjunker med 2mm per år samtidigt som havsnivån stiger. Det har lett till flera översvämningar på senare år, och oftare de senaste 30 åren än tidigare i historien pga. klimatförändringarna.

I november 2019 drabbades Venedig av en riktigt stor översvämning med vattennivån som steg med nästan 2 m, och 80% av staden befann sig under vatten när det var som värst.

Numera inträffar så kallade högvattensituationer, översvämningar där vattennivån vid flod stiger 110 centimeter eller mer, fyra–fem gånger om året.

Stan drunknar i turister

Antalet turister som besöker Venedig varje dag är mellan 70 000–100 000 st. så att det är trångt i gränderna är inte så konstigt. Därför kändes det extra bra under vår vistelse att vi ändå kunde promenera i gränder där vi var helt själva. Avsaknaden av bilar gör också staden tyst, det tar ett tag att upptäcka men om man inte är på de största turiststråken som St. Markus platsen eller vid Rialtobron är det möjligt att uppleva tystnaden och bara njuta av den vackra staden.

Även om staden lever av turismen så sliter också alla besökare mycket på staden, därför kommer en särskild turistskatt att införas i april 2024, 5 euro för dagsturister. Populariteten pressar också upp priserna vilket gör att allt fler venetianer får svårt att klara hyreskostnaderna, hyresvärdarna vill hellre hyra ut mer lönsamt till turister på airbnb. Men samtidigt kan staden inte bara befolkas av turister, då förlorar den helt sin charm, och blir ett slags Disney-world. Det är tyvärr redan på gång för befolkningen krymper år för år, på 1950-talet bodde runt 175 000 personer i staden, nu är det nere på 50 000 personer och de bofasta fortsätter att minska i antal. Hur staden ska lösa det problemet vet jag inte men det behövs för att staden ska fortsätta att vara levande och inte bli en teampark.

Venedig i konst, filmer och böcker

Stadens popularitet är ingen ny företeelse, folk från hela Europa har vallfärdat till staden i mer än 1000 år. Filmer, böcker, konst och pjäser använder sig av Venedig som plats i otaliga skildringar, en av de vi sett tillsammans är serien från 1980-talet, ”Brideshead Revisited” av Evelyn Wough med Anthony Andrews och Jeremy Irons i huvudrollerna som Sebastian och Charles. Det speciella med serien är att den spelades in på plats för de olika avsnitten. Vi besökte de flesta av inspelningsplatserna från avsnittet om Venedig, kul att se platserna i verkligheten och att de var sig lika från serien även 40 år senare.

Min favorit Monty Don har gjort en fin serie där han reser runt Adriatiska havet med start i Venedig och tittar på trädgårdar och visar en del av det venetianska arvet i byggnader. Det var faktiskt den serien som gav mig iden till att fira nyår i Venedig, och jag är väldigt glad att vi kunde göra det också. Serien ligger fortfarande på SVT play och rekommenderas varmt.

Innan vi åkte hittade jag ett annat program om Venedig som också ligger på SVT Play.  Det var ett avsnitt av serien ””Hemma hos inredningsarkitekten” med arkitekten Toto Bergamo Rossi, han är född och uppvuxen i Venedig och bor i ett 1500-tals palats som han varit med och renoverat. Toto har även lett renoveringen av flera stora palats i staden, senast Ca d’Oro som är Venedigs nya nationalmuseum i ett palats från 1600-talet.

Han är också chef för ”Venetian Heritage Foundation”, förutom att även vara honorarie consult för Sverige i Venedig vilket förklarar hans många besök i Sverige och att han älskar det svenska 1700-talet och Gustav III.

I en intervju i GP, där Britt-Marie Mattson intervjuar Toto Bergamo Rossi beskriver hon hur han planerar en gustaviansk utställning:

Nu planerar han en gustaviansk utställning för att visa upp det tidstypiska från svenske kungen Gustav III:s tid. Möbler, inredningar, konst. Kungen tyckte om ett stramt formspråk med inspiration från antiken. Hans utländska resa 1783–1784, med ett stort sällskap, innefattade både ett besök hos påven i Rom och karnevalen i Venedig. Under resan införskaffade Gustav III en mängd antika skulpturer som återfinns i Sveriges äldsta offentliga konstmuseum, Gustav III:s antikmuseum, i en av flyglarna i Stockholms slott.

Venedig fortsätter att locka besökare och intresse, det är en mycket speciell plats som jag hoppas överlever och inte sjunker ner i havet som sagans Atlantis. Jag vill återvända många gånger till denna magiska stad, uppleva den i olika årstider och lära mig mer om dess fascinerande historia.

Venedig har en särskild plats i våra hjärtan och det finns mycket kvar att se och upptäcka som vi inte hann med denna gång. Arrivederci -tills vi ses nästa gång.