• Är det ekonomiskt smart att gå tidigare i pension?
  Verkligen inte, om jag vill tjäna så mycket pengar som möjligt.
• Skulle jag få ut mer pengar om jag fortsatte att jobba?
  Absolut, det är bara att titta på prognosen på Minpension och se summan.
• Hade mer pengar gjort mig lyckligare?
  Med största sannolikhet inte eftersom jag då hade behövt jobba ytterligare i 10 år. I det här fallet värdesätter jag min tid mer än en större pengahög, jag vill ha tid, kraft, och ork att leva upp mina pengar, samla på upplevelser, och livserfarenheter istället för att jobba fram till 67–68 år.
• Kommer jag att sakna pengar?
  Det tror jag inte eftersom jag redan nu lever på min pensionärslön, och känner inte att vi saknar något. Vi kan inte spendera hur som helst och måste fortfarande spara ihop till saker, men det anser jag helt normalt och inte som något konstigt.

Hittade ett citat som jag gillade:

To live a life (they) I can feel proud to have led. Sometimes that involves making a hard decision to make less money.  

Skifte i FIRE världen

Det känns som om det har skett ett skifte i FIRE-världen, från att ha handlat väldigt mycket om hur sparsam man ska vara och samla tillgångar till att allt fler nu börjar fundera på att faktiskt spendera mer, njuta av livet och inse att om pengarna bara finns på kontot så skänker de inte lika mycket glädje som om de används till att skapa nya minnen istället.

Förra sommaren lyssnade jag på avsnitt 261 på Rikatillsammanspodden där de gick igenom boken Die with Zero, och jag skrev inlägget om vikten av att se till att maximera mängden positiva upplevelser under sitt liv, eftersom du inte har någon nytta av pengarna som död. 

Det är här tanken på Die with Zero kommer in, man ska leva livet också och inte ha ett snålt liv, utan ett smart liv, och det som redan förra året slog an hos mig i RT avsnittet var:

• Tänk om meningen med livet är att samla på sig positiva livsupplevelser?
• När du blir riktigt gammal så är dina minnen det som du går i ”pension” på och utvärderar livet utifrån.

Boken har fortsatt att poppa upp i flera olika poddar som jag följer. Nu verkar flera vara inne på att man ska njuta av resan också, inte vara för frugal, utan mer inse att livet pågår här och det är bättre att skapa minnen nu istället för sen. Senaste halvåret har jag sett på flera av de FIRE bloggare jag har följt sen 2017, hur de har börjat omvärdera att inte bara spara utan också faktiskt lära sig spendera.

• I avsnitt 432 av Choose FI podden med Brad, så har han insett att vissa saker är värt att lägga pengar på, som bättre hotell, och att inte behöva ta supertidiga flyg för att de är billigare. Istället är han nu villig att betala för att få en lite mer bekväm resa och upplevelse.
• Liz på Frugalwoods har börjat åka på semester med familjen, och går till frisören numera istället för att hennes man klipper henne.
• Madfientist har satt upp en spenderarbudget han måste göra av med varje månad annars skänker han pengarna till välgörenhet.
• Mindy på Bigger Pockets Money har berättat om sin vånda att spendera mer hos Ramit Sheti och funderat på hur man gör för att börja spendera.

Men det är svårt att ändra sig för de mest hard-core, de som byggt sin plattform runt att leva snålt och spara till att ändra sig och våga spendera mer för det är nu man kan unna sig det.

Vikten av att skapa minnen bidrog till att jag inte tvekade att boka vår resa till Amsterdam och biljetter till Veermer utställning, för det var verkligen en once in a life time möjlighet att få se, för en liknande utställning kommer inte hända igen under vår livstid.

När jag och mannen firade vår 30-åriga förlovningsdag med en resa till Vadstena i april, blev det både en superfin resa och ett fantastiskt minne, med konserter i klosterkyrkan, och vandring på Omberget.

Upplevelser skapar minnen ihop, och de har vi alltid med oss. Därför fortsätter jag att planera för resor tillsammans med barnen, trots att de nu är nästan vuxna, 19 och 22 år. Framför allt är jag glad att de fortsatt vill resa med oss. Hellre lägga 10–15% av nettolönen på resor som skapar minnen än att bara samla pengar på hög för att kunna göra saker sen.

Det viktiga är att inte vara dumsnål mot sig själv, och det upplever jag inte att jag är. Jag kan behöva påminna mig själv ibland, men inte att jag struntar i att köpa något om det förenklar/förbättrar mitt liv. Under året jag fyllde 50 år hade jag som projekt att köpa saker som förenklande vardagen, och det vi köpte då har vi fortfarande glädje av.

Arv

Boken Die with Zero tar också upp frågan om arv. Den vanligaste åldern att få ett arv är i 60-års åldern. Då har man ju redan byggt upp sitt liv och har oftast inte lika stort behov av pengarna som när man är yngre.

Istället förordar författaren att det är bättre att ge förskott på arvet när barnen är unga, kanske genom att bidra med del av insatts till framtida lägenhet, så de får en del av pengarna när de behöver det som mest. Så gör vi genom att månadsspara till kommande lägenhetsköp, vilket barnen inte vet om. Jag vill att de även ska ha en egen drivkraft att tjäna ihop pengar till sitt boende. Om de tack vare vår hjälp kan bo närmare oss är det en stor bonus anser jag.

Guilt-free spending

Nu är det ju inte så att jag kommer sätta sprätt på alla pengarna efter detta, jag fortsätter på min inslagna bana som jag ser fungerar. Genom att månadsspara och målspara vet jag att vi har pengar om olika problem skulle uppstå. Några av de olika konton jag har är:

• Buffert- det har vi sparat ihop till, och kan ta av den om diskmaskinen eller liknande går sönder. Därigenom har jag tagit bort ett orosmoment.
• Renoveringskonto- för framtida renoveringar vi ska göra.
• Semesterkonto- 10-15% av nettolönen, eftersom jag värdesätter resande.
• Mina extrapengarkonto- sparar 200 kr i månaden till mig själv, för kläder, bokinköp etc.
• Presentkonto- sprider ut sparandet över året så det inte blir för mycket som ska ut på en gång till födelsedagar och julklappar och de pengarna är därmed redan avsedda till konsumtion.
• Försäkringar – så jag periodiserar kostnaden och inte behöver ta hela summan den månaden räkningen kommer.

Blir det några pengar kvar på lönen, så kan jag avsätta lite extra till de olika sparkontona, som jag vet kommer glädja mig den dagen de ska användas.

Memory divident

Minnesutdelning som författaren till Die with Zero använder är ett uttryck jag verkligen tagit till mig. Jag har redan gjort en bucket list, men sen jag lyssnade på RT avsnitten i höstas har jag insett att det jag behöver göra också är time buckets. Vad vill jag och kan jag göra nu som inte kommer vara lika lätt sen. Planera efter möjligheterna som gäller nu, för det passar bättre att göra vissa saker i vår ålder än sen.

När vi vandrade upp på Omberg utanför Vadstena insåg jag att jag vill kunna göra samma sak, ha hälsan och förmågan i behåll, även om 10 år, och 20 år, även om det då får bli i ett långsammare tempo. Då behövs det att man tar hand om sig själv nu, fortsätta med regelbunden träning, även när det känns tungt, äta bra mat och orka göra matplanering och inköpslistor.    

Minnen med barnen skapar vi ju även på hemmaplan, sommaren 2022 var vi alla 4 och såg Håkan Hellström på Ullevi, biljetterna och resan var dyr, men det var så värt det. Därför tog vi i sommar chansen igen och såg Håkan på hans sommarturné genom Sverige. Helt magisk upplevelse!

Med ett löpande målsparande så är det också lättare att veta vilka pengar som finns avsatta till vad, då känns det inte som om vi tar några pengar som är avsedda för något annat ändamål. Jag tänker att det är som en företagsbudget, det går inte att ha alla pengar i en hög utan man måste budgetera pengar för lön, hyra etc. jag gör precis samma sak fast för resor och minnesskapande.

Det behöver inte vara dyra saker heller för att skapa minnen. En av mina önskningar har varit att se norrsken, och i år har det varit exceptionellt med att det har gått att se i så stora delar av Sverige, så i februari kunde vi till och med se norrsken från vårt eget takfönster en sen kväll.

Hur vill du att dina barn ska minnas dig?

Är också en fråga från boken, och då känns det ju väldigt glädjande att barnen redan har sagt mycket positivt för att vi har pratat om det. Båda har uttryckt att de tycker att de är födda i en bra familj med föräldrar som bryr sig, lyssnar och är intresserade, för att tragiskt nog har inte alla det. Våra samtal och diskussioner och att vi äter middag ihop varje kväll, betyder mycket för relationen och tilliten som vi har mellan varandra.

Med tanke och lite planering så låter du inte livet bara hända, utan ser till att det blir så bra som möjligt och skapar en stor minnesbank att kunna se tillbaka på den dagen när man blivit gammal och inte orkar göra lika mycket aktiviteter som nu.

Och Die with Zero innebär inte att göra barnen arvlösa men hellre använda pengarna nu för gemensamma upplevelser, och hjälp på väg till vuxenlivet, än att planera för att de ska få ett större arv den dagen vi inte längre finns. Jag tror att det blir win-win för alla i slutändan.