Jag pratar mycket ekonomi och sparande med mina barn nuförtiden. Varför det är viktigt att spara, vad onödigt slösande och konsumtion är och vad det kostar men även hur det påverkar vår planet.

Det är ganska nytt att vi pratar så mycket, det beror både på barnens ålder och för att jag har ändrat mig och sett till att ta tag i mitt sparande på ett annat sätt nu jämfört med tidigare.

Och det är väldigt roligt och vi har många intressanta diskussioner.

Framför allt är det lättare att förklara vissa val vad det gäller inköp- mat, kläder, att jag hellre ser att vi sparar till en resa framöver tillsammans än att vi går ut och äter lika ofta som vi gjorde tidigare.

Då är det inga problem, dessutom har vi ju så himla trevligt hemma och äter bra mat för betydligt mindre pengar när vi lagar själva också.

Jag har som sagt lagt om mitt fokus rejält det senaste 18 månaderna och jag har insett att jag sparar dubbelt så mycket nu, jämför med när jag var på mitt andra jobb fast jag då tjänade mer.

Allt går med nya vanor och bättre planering, och jag känner ju verkligen inte att vi försakar något, äter sämre eller inte har hela och rena kläder. Far from it- kan man ju säga, med tanke på att vi i år kommer att ha varit utomlands tre gånger, totalt fem veckor. Det går liksom ingen nöd på oss direkt.

Var kommer mitt sparintresse ifrån?

Jag har funderat en hel del på mitt ekonomiska arv, hur har jag blivit den spara jag är?

Vi pratade väldigt lite pengar hemma, så det jag kan har jag lärt mig på egen hand. Men jag fick nog med mig tidigt att spara ihop till saker jag ville ha, eller önska mig i födelsedags-present eller julklapp.

För jag har alltid sett till att spara pengar, och spara ihop till saker jag velat ha, eller resor. Att ta lån för att konsumera har jag aldrig gjort. De enda lån vi har eller haft är för CSN eller till bostad. Idag har jag inga andra lån än på bostaden. CSN betalade jag av vid 42 år, kändes som många vuxen poäng att betala av sista beloppet.

En del tror jag beror på vilket mindset/ inställning man har som person. Jag har aldrig haft känslan av att ha för lite pengar, inte ens under studenttiden, utan jag har rättat mig efter budget och levt bra på de pengarna.

Men sen gick det ju lätt att öka utgifterna i takt med att inkomsterna ökade..den klassiska lifestile inflation-fällan.

Jag tyckte även tidigare att jag var rätt sparsam och inte slösade, men det är en sanning med modifikation, med tanke på hur mycket pengar vi la på att gå ut och äta, unna oss, köpa kläder enligt principen: because I  am worth it! när jag jobbade så mycket. Men samtidigt såg jag alltid till att spara först till mig själv och slösa efter det.

Jag hade kunnat spara en hel del mer inser jag ju så här i efterhand, men det är ingen ide att ha någon ångest över nu. Bara se framåt istället och vara nöjd med kursändringen jag har gjort hittills.

Jag såg dock till att spara ihop till Fuck Off -pengar, vilket bidrog till att jag vågade säga upp mig utan att ha ett annat jobb att gå till.

Eget ansvar

Det är också något jag fundera mycket på nu, vad jag förmedlar för idéer och kunskap till mina barn? Vad vill jag att de ska få med sig hemifrån och vad de ska kunna bygga vidare på i sina vuxna liv? Vi diskuterar mycket om det egna ansvaret, och att det är viktigt att börja tidigt med att bygga upp sin egen:

• Buffert
• Sparande till insats till lägenhet
• Sparande för framtiden
• Pensionen

Det jag verkligen vill förmedla är att ett litet sparande nu ger så väldigt mycket pengar sen- utan enorm ansträngning. Därför har jag tagit med nedan citat från Rikatillsammans-bloggen:

”Det är framför allt att inse värdet av pengar och tid. Börja tidigt och investera stabilt.
Jag har exempel på om man investerar 2.000 kr mellan man är 17 och 27 och har en vanlig 6% avkastning och lägger av att investera där och låter pengarna ligga kvar med ränta på ränta. Den som börjar investera när han är 28, när han är 65 och har sparat 2.000 kr om året har fortfarande inte lika mycket pengar som den som sparat mellan 17 och 27. Så tiden gör under.”

Arne Talving (Fikatillsammans-avsnittet)  

Därför har jag sagt till barnen, att från och med nästa år, kommer jag att matcha deras sparande med lika mycket, dvs sparar de 100kr/ mån av sin månadspeng eller studiebidrag så sätter jag in lika mycket. Sonens spontana kommentar var: ”Du blir som vår privata 401K fond”. Hmm, undrar om  vi diskuterar för mycket amerikans politik och ekonomi hemma…

Det enda vi vet om framtiden är att vi kommer att få mindre i pension från staten och vi kommer att behöva jobba längre innan vi kommer att kunna gå i pension. Om vi inte startar ett privat sparande tidigt. Då har vi en helt annan valmöjlighet att själva välja när vi vill gå i pension. Det är precis det jag vill förmedla.

Prognosen för de som är födda i början på 2000-talet är en pension på 30-40% av slutlönen. Dessutom kommer de med största sannolikhet leva med gig-ekonomin betydligt mer än vi har gjort och då är det inte ens säkert att de kommer att få tjänstepension på alla jobb. Så, ännu viktigare med att starta ett eget sparande tidigt.

Det är ju redan prat om att min åldersgrupp ska jobba fram till 69 år. Ytterligare ett skäl till att jag känner att jag har tagit rätt beslut och se om mitt hus och eget sparande så att jag kan välja när jag vill gå i pension själv, inte staten.

Tjäna egna pengar

Eftersom sonen är äldst av barnen pratar jag mer ekonomi med honom. Vi diskuterar hur han och vi kan undvika meningslöst slösande och hur mycket bättre vi har det nu, och att vi inte på något sätt lever sämre fast vi sparar mer genom de förändringar vi har gjort. Han håller verkligen med.

Jag växte upp med en mamma som var hemma tills jag var 7 år, innan hon började jobba igen. Då var det faktiskt möjligt för en familj att leva på en inkomst och ha tre barn och fru hemma. Detta med en pappa som jobbade statligt, så han hade ingen stor lön, men det gick att klara sig i alla fall.

När jag var barn reste vi aldrig utanför Norden, men det gick ingen nöd på oss för det. Min första resa till Medelhavet betalade jag själv när jag var 17 år, med pengar jag hade jobbat ihop.

Det är något jag gärna förmedlar vidare- vill man ha saker får man jobba ihop till det själv.

Barnen lagar mat en dag i veckan, både för att få in rutinen och hjälpa till hemma men också för att lära sig laga, planera och diska efter sig. Att kunna laga mat när de flyttar hemifrån för att på så vis kunna undvika take away och massor med halvfabrikat är målet.

Vi har ett belöningssystem med att de får pengar för höga betyg, nu funderar jag på att föreslå att sätta in de pengarna på ISK-konto istället för att ge pengar i handen.

Jag har även mutat sonen, för att springa lopp tillsammans med mig. Dels för att han ska röra på sig, dels för att det är kul att springa ihop. I år valde han själv att sätta in årets pengar på Avanza och investera istället för att spendera. Stort!

Ge kunskap vidare

Annat jag vill förmedla är att om man har kreditkort, så är det extremt viktigt att betala alla räkningar i tid, eftersom det annars är höga!räntor. Det är något som borde läras ut i skolorna, hur det funkar med kreditkort, SMS-lån och annat som ger snabba pengar men kostar mycket efteråt. Det tror jag många, även vuxna, inte har koll på.

Jag har aldrig tidigare haft kreditkort, men nu skaffat mig ett Med mera-kort, främst för att det inte kostade någon valutaavgift när vi var i USA i somras. Sen är också första året är gratis.

I USA är det ju väldigt mycket bonusar kopplade till kortet som det inte är här på samma sätt, vilket jag och sonen också diskuterar. Jag tänkte se om det är värt att ha för att få del av bonusar, och kunna använda kortet för att byta till mig Eurobonuspoäng framöver för kommande resor. Jag kör i två år och sen ska jag utvärdera.

Annars handlar ju mycket om att göra, för barn gör ju som bekant inte som man säger, utan gör som man själv gör.

Målet för nästa år är att få till att de följer sina utgifter/utlägg. Antingen i excel eller via appar och därigenom får upp ögonen för hur mycket godis, fika eller lunch ute faktiskt kostar.

Livet är en skola, men om de kan vara så bra rustade som möjligt den dagen de flyttar hemifrån, är jag nöjd.