Jag misstänker att det kan vara ett (ytterligare) tecken på att jag har fyllt 50 år, att jag nu har börjat intressera mig för släktforskning. Det hade jag inte trott för 10 år sen, och inte ens för 5 år sen. När jag nu har koll på min ekonomi, hälsa och träning, känner jag att det möjligt att plocka in en sak till att engagera sig i.                

Min pappa sysslade mycket med släktforskning, något som tidigare avskräckte mig och verkligen inte gjorde att jag ville ägna mig åt ämnet.

Däremot har jag alltid tyckt att det har varit viktigt att dokumentera, och skrivit ner minnen. I detta digitala tidevarv känns det extra viktigt att inte bara ha allting i molnet. Utan att istället samla materialet till en berättelse. I det här fallet min egen släkthistoria, och göra det nu medans jag ännu har min mamma kvar i livet, och även min farbror som kan berätta och har kunskap bakåt.

Efter dem blir det jag och mina syskon som blir den äldre generationen, det kommer att kännas konstigt för så upplever jag mig inte.

Jag har hållit på med Bullet Journal i snart 5 år, och det är en form av dokumentation av min egen historia. För det är ju inte så att bara för att man upplever allt själv, så minns man alla små händelser i sin vardag. I slutet på varje månad har jag en sida som jag kallar för ”Månadsminnen” och där jag skriver ut alla roliga och speciella saker som hänt under månaden. Och i slutet på året läser jag igenom alla mina ”Månadsminnen” och får på så sätt en rolig återblick på alla bra och roliga saker som vi har varit med om under året.

Skäl till att släktforska

Mitt mål med att släktforska är inte att komma så långt tillbaka som möjligt i tiden, jag vill hellre lära mig mer om personerna som det är möjligt att ha någon form av relation till, typ mormors farmor. Genom att ta reda på mer om min egen släkthistoria vill jag också lära mig mer om Sveriges historia, och hur samhället har vuxit fram och utvecklats.

Precis som Sverige har gjort en enorm ekonomisk utvecklig under bara de senaste 100 åren, kan jag se att samma sak har skett i min släkt.

Min farmor började jobba som hembiträde som 15-åring, och min farfar hade under lång tid dubbla jobb för att försörja familjen. Ingen av de hade möjlighet att vidareutbilda sig efter den 6-åriga folkskolan.

Mina föräldrar var de första som läste vidare och utbildade sig, för mig och mina syskon har det varit en självklarhet att gå på universitetet. Från husa till höga chefspositioner på bara 2 generationer. Så vi har verkligen gjort en klassresa, och det tror jag att många familjer i Sverige har varit med om, på liknande sätt.

Att dokumentera och skriva min släkts historia är ett stort projekt, men jag har turen att inte behöva börja från noll, eftersom pappa släktforskade under många år. Jag ser det som minst ett 10-års projekt, och något att sysselsätta mig med den dagen jag går ut i friheten.

Nu vill jag hinna fråga mamma så mycket som möjligt, så länge hon finns kvar och har minnet i behåll. Jag skriver ner och samlar på hennes i hågkomster från hennes barndom och uppväxt, och det hon minns av sina föräldrar och sina mor-och farföräldrar och släktingar.

För att göra det mer levande vill jag även få in bilder på olika släktingar, och jag har bett mamma titta bland gamla kort och sätta namn på personerna, annars kommer vi inte ha en aning om vilka som är på bilderna är den dagen hon inte längre finns.

Jag fick tillgång till en riktig bildskatt förra året när min farbror hade scannat in alla bilder som farfar tog under större delen av sitt liv. De första bilderna är från slutet på 1930-talet och att vara en så aktiv fotograf då tror jag inte var så vanligt. Men det gör i alla fall att det finns massor med bilder på min pappa och hans bror som små, och även på min farmor och farfar och deras släktingar. Ett bra tips från min farbror är att han gjort ett personregister med förklaring till vilka alla är på bilderna och hur de är släkt.

Tack vare mitt nya intresse har jag börjat mailväxla med min farbror som jag inte sett sen pappas begravning för 15 år sen, och har nu kunnat fråga massor om farmor och farfar, men också om pappa som liten. Det är jag verkligen tacksam för.

Hälsa

Något som slår mig redan av det material jag har fått fram, är att man inte behöver gå så väldigt långt tillbaka i tiden för att inse att det var betydligt vanligare att dö av sjukdomar som vi idag botar, och att många dog redan i ung ålder.

Men det som verkligen berör är att många barn har dött tidigt, antingen redan i barnsäng eller som små genom olycka eller sjukdom. Min farmor hade en syster som dog som 5-åring i en olycka, min mormor förlorade sin storasyster i ALS och sen ett barn i strax efter födseln, och min gammelfarmor förlorade en son i spanska sjukan.

Barnadödligheten är något som verkligen påverkats av den ekonomiska utvecklig som Sverige haft de senaste 100 åren, och har gått ner markant. Idag tillhör Sverige de 10 länder i världen med lägst spädbarnsdödlighet, och vi har idag 2 dödsfall per 1000 födda barn. Det kan jämföras med att 1950 låg den siffran på 20 barn per 1000 födda i Sverige. 
Källa: https://www.folkhalsomyndigheten.se/fu-spadbarnsdodlighet

På SCB går det att läsa att nedgången av barnadödligheten har bidragit till den ökade medellivslängden födelse årsvis. En rejäl ökning i medellivslängd skedde för de födda mellan åren 1865 och 1920. Då ökade medellivslängden med 24 år för kvinnor och med 20 år för män, drygt 10 år av ökningen berodde på den lägre dödligheten bland barn under fem år.
Källa:https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningsframskrivningar/demografisk-analys/pong/statistiknyhet/kohortdodligheten-i-sverige.-dodlighetsutvecklingen-fram-till-2019/

Även om flera dog tidigt i släkten har många av de som överlevde barnaåren blivit över 90 år och faktiskt även över 100 år, som min gammelfarmor som blev 101 år och min mormors kusin som blev 103 år. Tänk vilken utveckling hon var med om.

Enligt forskning beror lång livslängd bara till 20% på gener och resterande 80% på ens livsstil. Jag verkar att ha bra gener i släkten för att kunna uppnå hög ålder, men jag vill ju göra det som frisk. Därför försöker jag se till att ha en sund och bra livsstil, och om inget oförutsett händer bör jag ha god chans att leva till jag blir minst 100 år. Jag undrar verkligen hur samhället kommer att se ut 2071, då jag i så fall fyller 100 år!

En sida av släkten kommer från Sveriges egen blå zon i Småland. Henrik Ennart, vetenskapsjournalist på SvD och Niklas Ekstedt, kocken, skrev en bok tillsammans för några år sen som heter ”Den blå maten” och där tar de bland annat upp just det området. Småland är ännu inte officiellt erkänt som en av världens blå zoner, där människor lever länge, men författarna jobbar på den saken.

En fördel med området och Sverige är att vi här har ett befolkningsregister som sträcker sig långt tillbaka i tiden och med hög kvalitet och därför är det lätt, jämfört med andra länder, att få fram statistiska säkra data.

Ekonomiska förutsättningar

Min släkt kommer inte från några rika förhållanden, utan består av bönder, pigor, garvare, vindragare, städerskor och egna företagare som har sett till att få det att gå ihop. Varje generation har fått det bättre i takt med Sveriges ekonomiska utveckling.

Min mormor och morfar som bodde i Stockholm hade en liten potatisodling i Sigtuna och cyklade fram och tillbaka dit, innan de fick barn. En sträcka på över 4,5 mil enkelriktning.

Min farmor syltade, saftade och konserverade för att ta hand om sommarens skörd, precis som många andra. Det var inget slit-och slängsamhälle som idag.

När pappas morfar dog, flyttade hans mormor in hos dem och de var 5 personer i en 3-rummare.

Utvecklingen har gått fort, både ekonomiskt och standardmässigt vilket vi lätt glömmer bort. Det är också en sida jag vill dokumentera med min släktforskning.

Men viktigt att komma ihåg är att även om det på många sätt var ett tuffare liv var det ju inte något tråkigt liv, några exempel:

• Mormor åkte på en bussresa med en väninna till Paris någon gång 1947–48, det måste ha varit en speciell resa precis efter krigsslutet.
• Farmor flyttade från Kalmar till Stockholm och gifte sig som 20-åring, och upplevde storstan tillsammans med farfar.
• Mamma åkte på språkresor till både England och Frankrike när hon gick i gymnasiet i slutet på 1950-talet.
• Pappa sommarjobbade på Amerikabåtarna och var i New York när han gick i gymnasiet.

Utveckla kvinnans roll i historien

En annan drivkraft med mitt projekt är också att lyfta fram alla starka kvinnor som funnits i min historia. Allt för ofta hör vi bara talas om männen.

Förra året, 2021, var det 100 år sen allmän rösträtt infördes, och idag har vi en kvinnlig statsminister.

Mycket har hänt och möjligheterna att resa, studera, och bli ekonomiskt självständig är väldigt annorlunda nu. Det finns så otroligt mycket spännande att ta reda på. Jag måste lära mig att söka i arkiven, dit har jag inte kommit än. Och jag behöver även läsa på om Sveriges historia, så det är ett allmänbildande projekt för min egen del också.

Planering framåt

Min plan är att jag ska lägga 1 kväll i veckan på detta, inte göra det övermäktigt. Jag är glad att det går framåt och jag har lärt mig mer om släkten det senaste halvåret än min sammanlagda tid före det.

Nu pusslar jag ihop olika bitar, får förklaringar på saker som jag funderat på, och kan se likheter till min egen historia och liv, och val som jag har gjort. Det känns bra och som ett projekt som gärna får ta tid.

Jag tror att jag kommer att få anledning att återkomma till detta ämne om något år och se hur långt jag har kommit då.