Nu går det inte att komma ifrån; jag har tagit steget in i medelåldern. Andra kanske menar på att det steget redan inträffar i 40-års åldern, men eftersom jag är så övertygad om att jag kommer att fylla minst 100 år, är att ha passerat 50års-strecket mitt officiella inträde.

Att fylla 50 år kändes större innan, efteråt ingenting utan livet fortsätter fram på samma sätt som tidigare. Framför allt tror jag att en stor del beror på att jag känner mig och nog de facto är friskare, mer vältränad, äter bättre och lever bättre än när jag var 40 år. Det var ju också ett löfte som jag gav mig själv; att jag skulle vara i bättre form både fysiskt och psykiskt som 50åring än som 40åring.

En positiv sak med att bli medelålders är att jag nu har jag mer erfarenhet, vet vad som är värt att hetsa upp sig över och inte och vad som är värt att prioritera och inte. Och att jag trivs med mitt liv och min ålder.

Min egen hälsoresa

Att jag mår så bra nu är för att jag gjort en hälsoresa de senaste 7-8 åren, och lever ett väldigt annorlunda liv än innan jag sa upp mig 2014. Bara några jämförelser nedan:

Jobb och stress

• Då: Jobbade 50-60 timmar per vecka, jour 24/7, läste jobbmail alla dagar på semestern och tog jobbsamtal, väldigt stressad. Var alltid bered på en utskällning, med konstant för mycket att göra, eller få höra att jag kunde dra åt helvete.
  
  Men samtidigt är jag också glad över den resa jag var med om att göra, från ett litet företag med omsättning på 30 miljoner till att omsätta över 1,4 miljarder. Det krävs en sjuhelsikes entreprenör för att göra och lyckas med den resan, varje dag var ett äventyr på ett eller annat sätt, och jag bidrog stort till företagets utveckling, och fixade utmaningarna.
  Tills dess att jag fick nog och sa upp mig.
  
  
• Nu: Jobbar 36 timmar i veckan, läser jobbmail vid behov utanför arbetstid, inte stressad och njuter av livet och har ett liv utanför jobbet. Vet samtidigt att jag kan växla upp och känna att man kan hinna med hur mycket som helst på en kvart vissa dagar.

Träning

• Då: Ingen träning, förutom promenader med familjen. Hade ont i lungorna och kollade med läkare som sa att du måste börja träna. Det har jag inte tid med var mitt svar.
  
  
• Nu: Tränar varje morgon, mediterar och promenerar 1 mil fram och tillbaka till jobbet i ur och skur, och löptränar 1-2 gånger i veckan.

Äta

• Då: Äta vegetariskt var lika med att äta pannkakor, åt någon form av kött 5 dagar i veckan.
  
  
• Nu: Äter betydligt mer varierat, mycket mer grönsaker, försöker aktivt äta mer vegetariskt, äter rött kött 1 gång i veckan.

Alkohol

• Då: Drack vin till maten fredag, lördag, söndag för att varva ner, och för att jag var värd det. Alltid jättetrött på måndagar fram till lunch, såg inget sammanband mellan alkoholintag och trötthet. Sov dock alltid bra vilket räddade mig från att gå i i väggen. Även om jag alltid tänkte på jobbet om jag vaknade på natten.
  
  
• Nu: Slutat helt med alkohol, vaknar alltid pigg, går upp 05 varje dag tillsammans med mannen. Och vill gå och lägga mig runt 21-21:30 för att jag vet att jag är så mycket piggare och mer alert när jag vaknar, och inte mosig och trött som tidigare.

Spara, planera och investera

• Då: Tjänade bra, men sparade, planerade och investerade inte som idag, hade ingen koll på pensionen.
  
  
• Nu: Tjänar lika mycket som då, fast jag jobbar 20 timmar mindre i veckan, och har full koll på våra finanser, och pensioner och investerar med ett mål i sikte. Det har också tagit bort pengastressen jag kunde känna tidigare.

När jag bestämde mig för att säga upp mig för snart 8 år sen hade jag aldrig kunnat föreställa mig hur mycket mitt liv skulle förändras till det bättre. Men jag är väldigt tacksam över att det har blivit så.

Ålder

Jag tror att det är mer naturligt att börja tänka på och intressera sig för ålder, hälsa, sjukvård när man blir äldre av förklarliga skäl…

WHO säger på sin hemsida:
https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/ageing-and-health

Between 2015 and 2050, the proportion of the world’s population over 60 years will nearly double from 12% to 22%.  By 2020, the number of people aged 60 years and older will outnumber children younger than 5 years. In 2050, 80% of older people will be living in low- and middle-income countries.

By 2050, the world’s population aged 60 years and older is expected to total 2 billion, up from 900 million in 2015. Today, 125 million people are aged 80 years or older. By 2050, there will be almost this many (120 million) living in China alone, and 434 million people in this age group worldwide

En frisk ålderdom

Att ha en frisk ålderdom önskar sig nog alla, med tid att upptäcka och göra saker man inte hunnit med tidigare. Men att få det kräver ju en del jobb och att man börjar i tid. Jag läser och lyssnar på en hel del hälsopoddar som diskuterar vikten av just det.

Och att det är stor skillnad på: Health span vs life span.

En av sakerna som jag läste om och tagit till mig är från boken ”Succeful Aging” av Daniel J. Levitin är att:

Nyfikenhet påverkar åldrandet
I boken tar författaren upp studier som visar på skillnad i fixed vs. groth mindset- viljan att lära sig nya saker, testa och prova. Språk var en av de sakerna som utvecklar hjärnan och jag kör på med min franska träning varje dag, och längtar till Frankrike. Jag började lyssna på fransk musik som jag inte hört på 30 år, och nu efter min franska träning kunde jag läsa och förstå texten, en peppande känsla.

Våga laga och provsmaka ny mat var också ett tips, inte fastna i samma smakmönster utan att utmana hjärnan även här.  Jag köper mycket mer olika grönsaker idag än tidigare och äter linser, bönor, fröer, nötter och quinoa som jag inte gjort tidigare. Och mår bättre.

En likvärdig vård för män och kvinnor

Allt detta är ju saker som jag själv kan påverka och göra för min hälsa för att förhoppningsvis få ett långt och friskt liv.

Hälso- och sjukvårdslagen fastslår att målet med svensk sjukvård är ”En god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen” (1 §, 3 kap. Hälso-och sjukvårdslagen 2017:30). Och det är ju så vi förväntar oss att det ska vara när vi behöver sjukvård, oavsett kön.

Under hösten kom det en rad artiklar och upprop för att stärka kvinnors rätt till en likvärdig sjukvård som för män, vilket fick mig att vilja ta reda på mer.

På vårdhandboken.se, framgår att en vård på lika villkor inte alltid uppfylls, och att det finns stora skillnader i män och kvinnors sjukvård och bemötande:
https://www.vardhandboken.se/arbetssatt-och-ansvar/bemotande-i-vard-och-omsorg/bemotande-i-vard-och-omsorg-genusperspektiv/oversikt/

En kunskapsöversikt konstaterar att detta mål inte alltid uppnås och att det finns medicinskt omotiverade skillnader i den vård och behandling kvinnor och män får vid olika sjukdomstillstånd

Skillnad i studier och forskning på läkemedel för män och kvinnor

Mycket forskning görs idag för att ta fram nya läkemedel, vilket är fantastiskt. Tänker med tacksamhet på hur snabbt det gick att få fram ett vaccin mot Corona på bara 1 år, och vaccinet har bevisligen räddat hundratusentals liv hittills.

Att forskningen också ska bedrivas på samma villkor för män och kvinnor har jag nog tagit för givet. Så är dock inte alltid fallet visar det sig när jag googlar runt:

Karin Schenck-Gustafsson, seniorprofessor i kardiologi vid Karolinska universitetssjukhuset, förklarar att resultat från studier som gjorts på män inte bara kan extrapoleras till kvinnor. Det är inte heller säkert att djurexperimentell forskning på handjur går att överföra till kvinnor.  Trots det används huvudsakligen handjur och hanceller vid experimentell forskning som ligger till grund för läkemedel.

Det kan bli en valfråga, Centerpartiet gjorde ett utspel om detta sommaren 2021:

Kvinnor får vänta längre på akutsjukvård än män, trots liknande symptom. De får kortare sjukskrivningar än män, för liknande åkommor. Fortfarande sker större delen av den medicinska forskningen på män.

https://www.centerpartiet.se/press/pressmeddelande/nyhetsarkiv-2021/2021-06-02-kvinnor-ska-fa-lika-bra-vard-som-man

Könsskillnader i behandling vid hjärtsjukdom

Ytterligare ett område som framkommit att det inte finns tillräcklig kunskap om eller bedrivs tillräcklig forskning på är könsskillnader vid hjärtsjukdomar.

Att män och kvinnors visar upp olika tecken på en hjärtinfarkt, är inte självklart att känna till. Gemene man lever med Hollwoodversionen av en manlig hjärtattack, att de tar sig för bröstet och faller ihop.

Kvinnors symptom vid en hjärtattack liknar mer influensa symptom och det har hänt att kvinnor har blivit hemskickade från akuten under en pågående attack för att personalen inte känt igen hur en kvinnlig hjärtattack ser ut.

Vi ser till exempel att kvinnor inte får lika bra hjärtvård som män vid hjärtinfarkt. Kvinnor kan till exempel skickas hem för att deras kranskärl ser normala ut, trots att kvinnor kan ha hjärtinfarkt utan att ha förträngningar i kranskärlen, säger Karin Schenck-Gustafsson, seniorprofessor i kardiologi vid Karolinska universitetssjukhuset .

Kvinnor får lägre prioritet i vården – män norm inom medicinsk forskning

Om forskning inte bedrivs i lika stor utsträckning på både män och kvinnor får det konsekvenser:

Nu har man upptäckt att det kanske inte är helt lyckat att endast bedriva forskning på män, som man tidigare gjort, eftersom kvinnors symtom på till exempel hjärtinfarkt kan skilja sig ganska mycket från mäns.  Kvinnors symtom är ofta diffusare. Obefintlig bröstsmärta men stor trötthet kan tyda på hjärtinfarkt.

När jämställdhet är en hjärtesak

Det framkommer också i studier och utredningar att kvinnor och män ges olika vård:
https://regionvastmanland.se/globalassets/vardgivare-och-samarbetspartners/behandlingsstod/hjalpmedel/information/ojamstalldhet-i-halsa-och-vard-2019.pdf

Kvinnor behandlas i lägre grad än män enligt de nationella riktlinjerna för hjärt-kärlsjukvård, och får i lägre grad än män läkemedelsbehandling med bevisad nytta.  Kvinnor får heller inte lika ofta som män implanterbar hjärtstimulerare tillsammans med hjärtsviktpacemaker, detta trots att behovet är lika stort.  Socialstyrelsen lyfter fram att det finns ”stora könsskillnader till kvinnors nackdel”, och skriver:

Resultatet visar på oskäliga skillnader i vilken utsträckning män och kvinnor får behandling. Betydande variationer förekommer avseende behandling med pacemaker vid hjärtsvikt och implanterbar defibrillator vid hjärtrytmrubbningar. Behandlingarna är tre gånger vanligare hos män än hos kvinnor.

Detta lyfts också fram i en debatt artikel i Dagens Medicin:

När man drabbas av sjukdom kan man tyvärr inte räkna med att vården präglas av jämställdhet. Ett exempel är den ojämlika hjärtsjukvården.  Kvinnor får i betydligt lägre grad än män vård enligt de nationella riktlinjerna för hjärt-kärlsjukvård, och får dessutom i lägre grad än män läkemedelsbehandling med bevisad nytta. Kvinnor får dessutom vänta längre än män på vård. Samtidigt är risken för att en kvinna ska dö av sin hjärtinfarkt 7,5 procent jämfört med mannens 4,5 procent. 

https://www.dagensmedicin.se/opinion/debatt/ojamstalldhet-gor-kvinnor-sjuka/

Hur kan vi fortfarande ha så stora skillnader i livsavgörande vård i Sverige? Kan det vara så att i äldre generationer är det fortfarande män som är mer vana att ta för sig och kräva vård än kvinnor är?

Det tror jag kommer att ändras till dess att min generation kommer behöva denna typ av vård, jag har svårt att se att jag och mina tjejkompisar kommer att vara tysta och inte pålästa.

Dyrare läkemedel ges till män än till kvinnor

Ytterligare ett område det visar sig vara ojämlikt på inom vården är läkemedel:

E-hälsomyndighetens rapport över läkemedelsförsäljningen 2017 tyder på att män ordineras dyrare läkemedel än kvinnor. Att män oftare får nyare och dyrare mediciner innebär inte automatiskt att männens behandling håller högre kvalitet än kvinnornas. Nyast är inte alltid bäst, men den skillnad i prislapp som i praktiken sätts på den behandling kvinnor respektive män får väcker frågor om värderingar och föreställningar om kön.

Socialstyrelsen skriver att könsskillnaderna i förskrivning av de dyrare läkemedlen ”ger upphov till frågor om orsakerna, de ekonomiska konsekvenserna, samt betydelsen av kön för det kliniska beslutsfattandet”.

forskning.se/2016/02/15/ge-ratt-vard-kvinnors-och-mans-kroppar-reagerar-olika-pa-behandling/

Kvinnors upplevelser i vården

Kvinnor känner många gånger av dessa skillnader i vården också:

Majoriteten av klagomålen på vården kommer från kvinnor, och kvinnor rapporterar betydligt oftare än män att de blivit kränkta i vården. Av de anmälningar och klagomål som inkommer till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) står kvinnliga patienter för 55 procent och manliga för 45 procent. Det är också något vanligare att kvinnors ärenden utmynnar i kritik från tillsynsmyndigheten.

Jag tror inte att det finns någon inom vården som medvetet gör skillnad på kvinnor och män, det bara blir så eftersom vi påverkas av normerna i samhället. När vi sätter fingret på situationer där kvinnor missgynnas i vården så brukar det finnas en vilja att åtgärda dessa, säger Malena Lau, enhetschef vid Kunskapscentrum för jämlik vård vid Västra Götalandsregionen.

Det här är på intet sätt unikt för Sverige, att vården inte är jämställd utan det verkar vara ett ganska utbrett problem.

Jag har precis börjat läsa en bok av Dr Lisa Mosconi:
”The XX brain -the groundbreaking science empowering women to prevent dementia”.

Den visar också på ojämlikheterna i vård, bemötande och forskning på kvinnor och då främst vad gäller Alzheimers. Boken tar upp att kvinnor löper mycket högre risk att drabbas av Alzheimers än män, men att det talas det väldigt lite om det. Och det beror inte på att kvinnor lever längre än män som varit en av de myter som tidigare förts fram.

Jag tror att jag kommer att återkomma med ett inlägg om boken när jag läst klart och också när jag läst in mig på hur det fungerar i Sverige. Hur står sig sjukvården i Sverige som jämförelse- är vi bättre på att upptäcka Alzheimers i tid, ger vi bättre vård och har vi också en övervägande del kvinnors som drabbas, men pratar lite om det här med?

Det ska bli intressant att ta reda på mer om framöver.

Sjukvården och sjukvårdspersonalen vi har i Sverige är fantastisk och den ojämlika vården som kartlagts görs inte medvetet utan beror mer på strukturella problem. Det gör mig förvånad och beklämd att vi idag har så stora skillnader i vården baserat på kön, det känns väldigt förlegat och något som jag tror kommer ändras framöver. Men jag tror att det är viktigt att känna till och våga stå på sig som kvinna.

Det gamla ordspråket om att man måste vara frisk för att kunna vara sjuk stämmer alltså, att vara påläst och våga fråga för att vara säker på att du får en jämlik vård. Så trodde jag inte riktigt att det var i dagens Sverige. Och då är vi ändå ett av världens mest jämställda länder, men det finns bevisligen en hel del kvar att göra och ta tag i, innan vi når ända fram.