3 år med bloggen
1 år till med bloggen har passerat. Känns fortfarande smått märkligt, men nu är den en viktig del av mitt liv och det känns alltmer otänkbar att vara utan bloggskrivandet i vardagen.
Det här är mitt 70:e inlägg och det känns som en bra milstolpe att fira 3 år med. Under nästa år kommer jag upp i mitt 100:e inlägg, något som kändes otroligt långt bort när jag började 2018, då visste jag ju inte ens om jag skulle klara av att fortsätta första året.
1 år till har också gett ytterligare erfarenhet vad gäller att fokusera och avsätta specifika dagar och timmar när jag skriver. Jag har utvecklat mitt system för kommande inlägg med en bättre planering, och har en lista på inlägg 6 månader framåt. Det gör att jag inte längre har någon oro över att hitta ämnen att skriva om.
Bloggen ger mig en anledning till att hålla utkik efter nya rapporter, läsa på om ämnen som hjälper mig framåt, och gör därigenom också att jag behåller motivationen för att fortsätta. Den blir även min ventil till att förstå min samtid, för det finns alltid något att ta reda på mer om eller skriva om.
Nu känns dessutom inte delmål 1, att kunna gå i pension till midsommar 2028, längre så långt bort, utan det börjar bli mer greppbart.
Personlig utveckling
Redan när jag började skriva insåg jag att bloggen inte bara skulle handla om ekonomi, utan minst lika mycket om personlig utveckling, och hur jag själv lär mig och får nya insikter under resan gång. Kanske lite extra i år för att jag fyllt 50 år, men även för att jag ser att kalkylerna håller och att jag vågar tro på att de stämmer.
Det gör mig lite modigare med, att jag vågar ta ut svängarna när jag skriver. För det har jag också utvecklat gradvis, att skriva om ämnen som jag behövt lära mig mer om, inlägg som jag har fått brottas med för att de ska bli klara. Men också vetskapen om att jag kan, att inte ge upp utan kämpa på de gånger det känns trögt att skriva.
Mycket har hänt sen jag bestämde mig för att börja skriva i mars 2018, vilket hade varit lätt att glömma bort om jag inte haft bloggen. Nu blir den även ett historiskt arkiv att kunna gå tillbaka till.
Dokumentera min samtid
Tack vara bloggen dokumenterar jag min samtid på ett helt annat sätt än jag skulle gjort annars. Pandemins framfart och konsekvenser gör att det känns lika relevant att fortsätta med mina Coronauppdateringar även i år. Att den skulle bli så långvarig och dessutom vår nya vardag hade jag inte trott för ett år sen.
Världen är märklig för likväl som Corona skördar många nya dödsoffer och antalet smittade ökar igen, är börsen på strålande humör och slår nya rekord. Förvisso har vi i modern tid inte heller upplevt alla de enorma stödåtgärder och pengar som pumpas in på marknaden, men trots det känns det ändå lite konstigt. Ur led är tiden.
Flow
Ibland uppnår jag känslan av flow när jag skriver, gånger då jag nästan har hela inlägg klart i huvudet redan innan jag sätter mig och skriver. Sen behöver det förstås redigeras, men själva texten får jag ur mig på en gång.
Steven Kotler är en journalist, chef på ”The Flow Research Collective” som har skrivit om Flow. Hans tips är att försöka få till ett block på 90 minuters koncentrerat skrivande på morgonen, utan att någon, eller något stör. Det är ungefär vad jag siktar på när jag sätter mig på lördag- och söndagsmornar. Sen orkar jag inte hålla koncentrationen uppe längre, utan då är det dags att bryta av och göra något annat. Det är inte heller meningen att skrivandet ska ta längre tid respektive gång jag sätter mig och skriver. Vissa gånger blir det bara 20-30 minuter och det är bra det med.
Vad jag tycker är intressant, som Steven Kotler nämner i en intervju med Dr Chatterjee, är att:
- Flow får man inte av att det alltid går bra, utan snarare av att kämpa och inte ge upp
- Flow uppkommer av att ha uppnått något, att man känner sig nöjd, inte att det alltid är lätt
Det känner jag verkligen stämmer, jag är lite extra nöjd när jag får klart ett inlägg som jag har brottats med att läsa på om, lära mig mer om och till slut få det klart.
Prata sparande med rätt personer
Bloggen för också med sig många intressanta samtal med mannen, vi pratar mer om pengar, pension och våra visioner om vad vi vill göra sen eller aktiviteter vi vill göra mer av i våra liv, och saker vi trivs med, och det gör att vi lär känna varandra på ett annat plan med. En positiv bieffekt som jag är väldigt glad över.
Det är även viktigt att ha kompisar att kunna prata sparande med, någon som delar ens intresse. Jag har framför allt en som jag nyligen upptäckte har samma typ av mentala bokföring som jag själv- olika konton för olika saker. Och med olika tidshorisont.
Härligt att ha någon att kunna prata om sin mentala bokföring med, som förstår direkt och inte tycker att man bara är helt konstig. För det är verkligen inte helt givet i ett samhälle där konsumtion och jämförelse med andra ständigt uppmuntras till att vilja ha mer och mer prylar.
Skrivandet
Skrivandet på bloggen har också gjort att jag börjat släktforska, att skriva släktens historia. Förstå var vi kommer ifrån och vilka händelser som lett fram till var jag själv är idag. Och därigenom intresserar jag mig mer för historia, förstå samhället som det var då och eller varför någon flyttade eller emigrerade.
Jag är ännu bara i början på denna resa, och har satt upp det som ett 10-års projekt, så det får ta tid. En kväll i veckan ägnar jag åt min släktforskning. Små steg framåt, blir till slut en hel historia i det här fallet.
Mitt mål med bloggen är inte att skriva för en stor publik, jag är istället verkligen ytterst tacksam för de läsare jag har och de kommentarer jag får. Men jag söker inte aktivt fler genom att tala om eller visa upp att jag skriver, det har jag inget behov av och det är inte heller den jag vill vara i min blogg.
Jag vill snarare visa genom gärning och med små steg framåt att jag kommer att nå mitt mål, och därigenom mer leva efter devisen:
- Visa först, prata sen
Därför tycker jag även i år att det är passande avsluta med ett citat från Joshua Becker:
Once you start writing about your life and the thoughts that shape it, you’ll begin thinking more intentionally about who you are, who you are becoming.
4 svar på ”3 år med bloggen”
Intressant läsning – kul att se olika tankesätt inför pensionen.
Några frågor/kommentarer:
1/ Du skriver (och länkar till olika experter) att man bör lägga om pensioner (mer räntefonder) som ska betalas ut i närtid för att säkra beloppen från en ev. börsnedgång. Kan du utveckla detta resonemang litet och gärna visa på exempel? I stort sett alla sajter och experter (ofta bankfolk som tjänar på detta) råder att lägga om fokus från aktier till ränte. Jag har aldrig fattat det där.
Fakta OMX:
– Genomsnittlig årsavkastning under perioden 1990-2019 är: 12.49 %
– Genomsnittlig årsavkastning under perioden 2009-2019 är: 10.51 %
Möjligen vid 5-års uttag och otur (fel 5-årsperiod) förlorar du på att ha i aktiefonder men inte ens det är säkert, det är endast i undantagsfall. Vi längre uttagsperioder som de flesta använder sig av så spelar dessa nedgångar ingen som helst roll mer än att pensionen blir lite lägre dessa månader. Uppsidan är att du varje månad drar fördel av ränta-på-räntaeffekten Jag anser att man ska snarare flytta till defensivare aktiefonder typ Spiltan Aktiefond Stabil eller liknande.
Du skriver ofta att tjänstepensionen är fast och huggen i sten, dvs när man väl startar den så går det inte att göra uppehåll eller förändra utbetalningstiden. Det stämmer inte, det är upp till den bank/institution, typ av avtal och huruvida man varit anställd i det privata eller offentliga som avgör detta. Många tjänstepensioner och banker tillåter förlängning resp. förkortning av uttagstid. I mitt exempel så är det helt ok med SEB och Nordea, LF säger nej. Dock gäller alltid en utbetalningstid på minst 5 år.
Avslutningsvis så något om att den allmänna pensionen blir ”större/växer” om man väntar med att ta ut den. Efter att ha pratat med PPM och laborerat med inställningar på minpension så inser jag att så inte är fallet. Det finns ofta fler fördelar än nackdelar med att ta ut den tidigare. En nackdel är att möjligheteten att fortsätta arbeta som anställd påverkas negativt. Björn Lunden formulerade det bra ”Fel, det är månadsbeloppen som blir högre, men sammanlagt blir det ett statistiskt nollsummespel. Ett argument för att ta ut pensionen redan vid 62 års ålder och spara dessa pengar, är att du då får ett kapital som du kan komma åt med hela beloppet på en gång om du exempelvis vill köpa en bostad. Väntar du med att ta ut pensionen sparas dina pengar i pensionssystemet, och där kan du bara komma åt dem i form av ett förhöjt pensionsbelopp varje månad. Dessutom förloras pengarna om du dör.”
Intressant att följa din blogg för att se om du hittar några smarta sätt att lågga upp planen för pensionen.
Bengt
Hej Bengt,
Vad kul att du har hitta till bloggen! Och tack för att dina frågor, bra tankar.
Jag gör ett försök med att svara,
1) Växla över till räntefonder
Med avkastning så har du ju helt rätt att det är bättre att behålla aktier/aktiefonder. Skälet att växla över som de flesta experter tipsar om är väl bland annat för att de allra flesta sparare blir för oroliga av att se besparingarna sjunka om börsen dyker. Här gäller det att göra det som passar en själv bäst, om man är ok med att pensionen vissa månader blir lägre och det inte är något man förlorar nattsömn över så är ditt förslag bra, tycker jag. Vissa fonder kommer jag nog växla över till ”säkrare” när jag närmar mig, men inte allt.
AP7Såfan växlar över någon procent varje år till räntefonder från 55 år ålder: https://www.pensionsmyndigheten.se/ap7-safa. Försökte klistra in bilden, men det ville sig inte.
För premiepensionen tänker jag dock behålla 100% aktier, för att maxa effekterna av ränta på ränta så mycket som möjligt, och för att den inte utgör så stor andel av det totala pensionsbeloppet, inräknat allmän pension och tjänstepension. Även om jag jobbar för att andelen ska öka till dess det är dags att ta ut PPM.
2) Tjänstepensionerna är vad jag läst mig till hittills inte lika flexibla som allmänna pensionen, där det är möjligt att starta, stoppa, ändra procentuellt uttag- 25,50, 75 eller 100% allt eftersom under uttagstiden.
Tjänstepensionerna är möjliga att ändra uttagstiden på innan man börjar plocka ut dem, men när de väl satt igång, går det inte att ändra sig.
Det tror jag kommer att ändras innan det är dags för mig att börja plocka ut min tjänstepension, och jag har därför hittills förlitat mig på vad jag läst och inte ringt och pratat med resp. bolag. För om allt går enligt plan för min del är det 17 år till dess jag ska börja plocka ut mina olika tjänstepensioner.
3) Allmänna pensionen, och här menar jag inte PPM, beräknas ju bara växa som inflationen, 2,1% om jag minns rätt. Fördelen med att plocka ut och placera själv är ju att det går att få högre avkastning än så, men beloppet blir lägre per månad ju tidigare du plockar ut. Och om man fortfarande jobbar är det en nackdel som du skriver.
För PPM lönar det sig vad jag kan förstå att vänta med att ta ut, eftersom jag själv påverkar hur jag placerar den och kan få pengarna att växa betydligt mer än 2,1% per år. Här går det att välja efterlevandeskydd när man väl har börjat plocka ut sin PPM. Så det gäller att hålla sig vid liv till dess.
Min plan är att läsa på, och lära mig mer hela vägen fram till dess att det är dags att börja ta ut pensionen. Det kommer med största sannolikhet komma många nya ändringar fram till dess som kommer att påverka uttagsstrategin.
Närmast hoppas jag att ändringen om att kunna flytta tjänstepensionerna tecknande före 2007 går igenom, och börjar gälla från 1 juli 2022,
Allt gott,
Grattis till 3år?
Jag är lite periodare vad gäller bloggar…kanske pga småbarn o heltidsjobb.
Tycker din blogg är jätteintressant att följa. Jag vill också gå i pension tidigare fast på ett annat sätt än du men jag hittar ändå mkt intressant här.
Och det tycker jag är viktigt…att man lär sig även av de som väljer en annan väg.
Hej Julianna! Tack 🙂
Kul att du fortsätter att läsa mina inlägg, jag är imponerad av att du hinner fast du är inne i småbarnsåren.
Helt rätt tänkt att samma lösningen inte passar för alla, mitt mål är att inspirera och få tanken att färdas fritt. Det viktigaste är att hitta det sätt som passar en själv och sin egen situation.
Men också att visa att med lite planering så blir valmöjligheterna så många fler. Man behöver inte ha alla svaren från början, både målet och man själv utvecklas under resan, och det är väl precis som det ska vara resonerar jag.
allt gott!