Jag har haft som motto att göra saker som jag ibland egentligen inte vågar, för att jag inte ska ångra mig sen. Det inser jag skulle kunna beskrivas som att vara nyfiken, men så har jag inte tänkt förens jag lyssnade till författaren av boken ”Nyfiken- Väck ditt inre geni” av Ulrica Norberg. Hon sätter fingret på vad nyfiken är för något på ett bra sätt:

”Nyfikenhet är motorn i vår törst att vilja lära oss saker och fördjupa oss i olika ämnen, utveckla system, och söka mer förståelse kring vår egenart. Den berör allt som har med liv, inspiration och utveckling att göra samt väcker motivation, ger lust till nya intryck och är en förutsättning för flera mänskliga aktiviteter som forskning och utbildning.”

Citatet sammanfattar och väcker genklang i mig om vad jag vill göra nu och framåt, att jag drivs av en törst att fördjupa mig och lära mig mer om många olika ämnen, låta tanken vara fri, ha tid att klura på frågor, fundera på olika frågeställningar och läsa på om nya områden och förstå hur saker och ting hänger ihop.

Jag inser också att jag har sökt mig och kommit till den punkten genom att jag idag har en balans i mitt liv, och framför allt nu en annan tidräkning pga. Corona, i och med att jag fortsatt jobbar 60%. En dörr har öppnats och visat hur det kan vara och gett mig en försmak på hur jag vill organisera mitt liv sen, när jag har full frihet att bestämma hur jag ska fördela mina timmar. Det är verklighet som inte skrämmer mig utan lockar.

Att vara nyfiken är inte alltid positivt

Utan att vara nyfikna, och ha en vilja att lära oss och utforska hade vi inte heller utvecklats som människor, men för den saken skull har vi definitivt inte alltid hyllat nyfikna personer genom historien, eller för den delen i dag heller. Det finns en anledning till att vi i vår kultur har uttryck som:

• Nyfiken i en strut
• Lägga näsan i blöt

Bliv vid din läst, är ett annat uttryck som hör ihop med att inte ha ett driv eller nyfikenhet. Att jag dels sa upp mig, och dels inte hade ett annat jobb att gå till, väckte viss förvåning. Skulle jag lämna min position och något som jag kunde- i min ålder, för att slänga mig ut i det okända och underförstått behöva starta om från början och lära mig nya saker. Var det verkligen något att sträva efter och vilja? Men det var ett av de bästa besluten i mitt liv, att våga och vara nyfiken på att prova något nytt.

Barnets driv

Några som är oerhört nyfikna är barn, en frågvis treåring kan driva vem som helst till vansinne med ett outtömligt förråd av varför?

Barn är ofta som svampar som suger i sig kunskap och lär sig mycket under en ganska kort tid egentlig. Tänk om vi kunde fortsätta att lära oss i samma takt även högre upp i åldrarna. Undrar hur samhället skulle se ut då? Kanske mindre polariserat och mindre protektionistiskt om vad som är mitt och vår ovilja till förändring.

Att nyfikenhet inte alltid uppmuntras känner jag igen och när jag hörde det i podden fick jag plötsliga flashbacks till några gånger när nyfiken eller intresserad inte har uppskattats eller uppmuntrats under min skolgång:

3 klass i lågstadiet

Vi var på studiebesök i en kyrka, och klassen hade förberett frågor som jag hade blivit utvald av vår klassföreståndare att ställa till prästen. Ett hedersuppdrag.

Vi var 3 klasser om jag minns rätt, och jag var ivrig och sträckte upp handen ofta, för att vi hade sammanställt många frågor.  Det kommenterade prästen, lite småraljerade och pikigt, hur man nu kan göra så till en 8-9-åring. Hur som helst så dödade det min nyfikenhet och jag tog ner armen och ställde inte några fler frågor på det studiebesöket. Så lätt hänt, och han tänkte väl inte på det eller vilket resultat det fick.

Historielektion i 5 klass, mellanstadiet

Vi läste om medeltiden och jag tyckte det var jätteintressant och hade dessutom en historieintresserad och väldigt kunnig pappa som gärna berättade. Så jag kunde läxan och sträckte upp handen på varje fråga. Kommentaren från killen bakom var:
Kan du allting, eller? men en nedsättande ton, som nog egentligen var avundsjuka.
Men det resulterade i att jag inte räckte upp handen mer den lektionen.

Svenskalektion i gymnasiet

Vi läste om svenska diktare och poeter och skulle välja ut en dikt att läsa upp högt för klassen. Jag tror att få av oss hade någon erfarenhet av att läsa dikter, än mindre att läsa högt för andra med rätt betoning och engagemang. Istället för att uppmuntra och fråga om vad som tilltalat mig i den valda dikten fick jag kritik för hur min röst lät, att den var så ljus. Ingenting som hade någoting med själva lektionen att göra. Förvånad och förbannad så jag till slut till läraren, att nu räcker det.

Mitt förtroende för den läraren försvann. Något som jag inser först när jag skriver detta blogginlägg är att hon med sin kommentar även tog bort min nyfikenhet för att upptäcka poesi. Jag har aldrig läst poesi eller de stora diktarna. Det är ett område jag helt enkelt har kvar att upptäcka och utforska framåt.

Gamla oförrätter som ligger kvar i minnet som jag knappt ens visste om, och som oväntat kommer upp till ytan av att lyssna på en podd. Det visar på vikten att tänka på hur vi säger till och uppmuntrar våra barn och även att vi förstår vilka spår det lämnar. Men minst lika viktigt att komma ihåg att det även gäller vuxna.

Mitt eget driv

Mitt eget driv och säkerligen trygga uppväxt, har gjort att jag trots allt fortsatt att vara nyfiken, och vågat gå mina egna vägar:

• Åkte själv på språkresa till England som 14-åring
• Sökte till en gymnasielinje 70 mil hemifrån där jag inte kände en människa
• Bodde hos en gammal tant i Paris i 6 månader efter studenten och pluggade franska
• Sökte in på en linje på universitetet om Östasien och åkte till Sydkorea i 2 omgångar varav jag den ena gången hyrde jag ett rum hos en koreansk familj

Det är klart att allt ovan var läskigt, och det fanns tillfällen och situationer det säkert kunde ha gått illa också, även om det inte gjorde det.

Min nyfikenhet fick mig att våga, och insikten att om det dyker det upp problem får jag lösa de då, istället för att oroa mig i förväg och välja att stanna hemma istället.

Tidigare pension

En stor del i att vara nyfiken ligger i att våga följa sin egen väg, och inte vara beroende av att göra som alla andra. Nu planerar jag för en tidigare pension och följer inte strömmen med det beslutet heller.

Jag läser mycket, tar reda på hur det hänger ihop med pension, gör uträkningar, testar olika strategier och är nyfiken. För att klara av att gå tidigare i pension rent ekonomiskt, sparar jag mer än genomsnittet, men utan att vi för den sakens skull har ett tråkigt eller fattigt liv. Mycket handlar om smarta val, vara aktiv och se över saker som sitt bolån, abonnemang och även att välja bort konsumtionshetsen. Jag har inget behov av att ha det alla ”andra” har.

Vi har kommit fram till att vi varken vill eller behöver ha bil utan klarar oss fint med tillgängligheten i en bilpool. Vi har också valt bort att äga sommarstuga eller båt utan hyr istället. Men det är mest för att vi är tacksamma över att slippa allt jobb och administration övriga veckor om året, när sakerna inte används. Det viktiga är att komma fram till vad som känns rätt för en själv, vad man vill ha och trivs med. ”One size fits all” passar verkligen inte in här. Och det är tur, annars skulle det ju vara jättetråkigt.

Jag ser inte pensionen som ett sätt att sakta ner, snarare tvärtom. Det jag vill är istället att få tid till att växla upp mitt lärande, ha tid att läsa, forska, kunna plugga språk eller något annat ämne. Hitta olika lösningar, pröva nya vägar, och låta tanken flyga fritt vilket berikar livet och gör att det inte stagnerar. Det är så mycket jag vill lära mig, det är ett stor skäl till varför jag vill jag gå tidigare i pension- just för att ha tid att göra allt det där som jag ser fram emot.

Några saker jag vill ha tid till är bland annat att läsa på om eller utforska är:

• Antiken, läsa Cicero och Marcus Aurelius
• Politik
• Naturkunskap
• Historia; svensk, europeisk och amerikansk
• Ekonomi
• Släktforskning
• Samhällskunskap
• Poesi

Samla idéer

Jag har börjat med att ha med mig ett litet block och en penna i min ryggsäck vare morgon. Mina promenader och poddar sätter fart på hjärnan och idéerna flödar vissa dagar. Så istället för att tro att jag ska ha tid sen och även komma ihåg vad jag tänkt ut, så tar jag mig 5 min och sätter ner tankarna på pränt lite snabbt för att kunna ta de vidare när jag kommer hem.

För sen, blir lätt inte av och det är lätt att glömma tankarna i slutet på dagen, om vädret är kallt, man känner sig trött och inte alls lika pigg och sprudlande som under morgonens promenad.

Jag tänker fortsätta att vara nyfiken framåt och se vilka dörrar det öppnar.
Nyfikenheten gjorde att jag vågade starta bloggen, och nyfikenheten leder mig framåt mot mitt mål.