Ett av mina mål att klara av innan jag fyllde 50 år var att vi skulle skriva ett testamente. En sak man gör som vuxen, och det bör man väl vara vid 50 år, tänker jag. Framför allt som läget är nu med Corona, så känns det extra viktigt. Vi är ju fortfarande inte vaccinerade och även helt friska människor kan ju hamna i respirator. Jag vill helt enkelt veta att vi har ordning på våra papper.

Förberedelserna startade jag egentligen med redan för flera år sen, genom att gå igenom och spalta upp abonnemang, försäkringar, konton etc. och jag har även sett till så mannen är med ombord och har koll, ifall något skulle hända mig. Jag är den som har läst på, sen bollat mina tankar och idéer med honom och tillsammans har vi tagit små steg framåt mot målet.

För oss som gifta är det lätt på det viset att den efterlevande ärver allting. För framtida arv till barnen däremot, så känns det viktigt att arvet ska vara enskild egendom, då planen är att hjälpa till med köp av lägenheter den dagen de lämnar boet.

Livsbesiktning

I höstas gjorde vi en livsbesiktning, som Familjensjurist erbjuder gratis. Det är ett kort möte där man går igenom sin familjesituation och vilka dokument de anser det vore bra att vi har, typ testamente, framtidsfullmakt etc.

Bland det bästa med mötet var att vi faktiskt fick tänka till själva på vad vi ville innan vi gick dit, hur ser vår situation ut?

Vi har det förhållandevis enkelt; gifta, två barn, inga särkullsbarn, inget äktenskapsförord och vi vill att den som lever längst får sitta kvar i orubbat bo, dvs. barnen får ut sitt arv först efter att vi båda gått bort.

En fundering vi fick med oss från mötet var att även tänka igenom vad som sker om vi alla 4 dör samtidigt, vill vi att våra syskon ska ärva då eller har vi andra planer och önskemål?

Det var något vi inte alls hade funderat på. Jag känner att våra syskon står på egna ben och inte räknar med några pengar från oss. Det gjorde att vi var friare i tanken och istället har vi valt att stödja olika organisationer eller välgörenhetsändamål som vi vill främja.

Testamentskrivning

Tills slut valde vi att skriva testamentet on-line via SHB som har avtal med Lexly (fd Avtal24). De har en mall och vi fick svara på olika frågor för att få ett testamente anpassat till oss, vilket kändes bra. I priset ingick också att man kunde ringa deras jurister och rådfråga, vilket jag gjorde för att se till att jag valde rätt formuleringar så det inte blev tokigt eller något som kan tolkas fel.

Priset blev 1 700kr, mot 4 500kr om vi istället valt att ta ett privat möte, som ändå inte var möjligt nu under Corona.

Ytterligare en fördel med att faktiskt skriva ett testamente via någon jurist, är att det går att förvara det hos den partner man väljer. Lexly ser till att förvara vårt testamente, med den senaste uppdateringen om vi i framtiden väljer att ändra något. De meddelar ens anhöriga att det finns ett testamente den dagen det blir aktuellt. Vi kommer informera barnen längre fram, men med förvaring finns det ingen risk att testamentet kommer bort eller inte hittas den dagen det behövs. Ett enkelt och bra sätt att slippa ev. tjafs bland ens anhöriga.
Det kostar 1 995 kr att få livslång förvaring/bevakning och det känns som väl investerade pengar faktiskt.

Det är också ett skäl till att jag ville att vi skulle skriva ett testamente, att vi gick igenom och tillsammans beslutade över det vi kan påverka. Jag tycker att det är bra att tänka igenom vad man vill göra, och inte lämna allt till de efterlevande. Sorgeprocessen är nog svår ändå förutom att behöva ta en massa ekonomiska beslut också.

Saker att tänka på

Förutom att skriva själva testamentet finns det flera saker som är viktiga att tänka till på medan man ännu är frisk och kry. Det är att räkna på och fast- och säkerhetsställa att den partnern som blir efterlevande kan bo kvar i det gemensamma boendet. För krasst sett försvinner ju en inkomst, men inte hälften av kostnaderna.

Jag har gjort en Excel fil med utfall vad som händer om respektive avlider, hur den ekonomiska tillvaron kommer att se ut för den andra partnern. Kan man förbereda och undvika att man måste fatta stora ekonomiska beslut den första tiden efteråt, mitt under sorgeprocessen tror jag det är klokt. För jag kan inte tänka mig att det blir så bra beslut under den omständigheten.

Försäkringar

En annan viktig sak att ta itu med är att göra en sammanställning på ens olika försäkringar som faller ut den dagen man avlider. Vilka villkor finns egentligen i respektive försäkring?

De flesta livförsäkringar upphör exempelvis att gälla efter det att man fyllt 65 år, och du får ingenting för alla de premier man betalt under årens lopp. Sammanlagt kan det röra sig om rätt mycket pengar.

Jag har därför valt en försäkring från Änke-och pupillkassan, som dessutom är Sveriges äldsta försäkringsbolag och grundades redan på 1700-talet! Där är det så att om du lever efter att du fyllt 65 år, får du tillbaka en återbäringsränta. Så försäkringspremierna som jag nu betalar kan jag se som ett sparande också. Känns bra tycker jag. Min försäkring är en omställningsförsäkring, vilket innebär att mannen får 10 000kr per månad under 5 års tid. Det gör att boendet kan betalas med den summan.

Oftast har man också en försäkring, TGL (Tjänstegruppliv) från arbetsgivaren. Men där trappas beloppet ner från 55 års ålder, till att vara 0 kr vid 65 års. Det är bra att känna till. Och slutar man jobba ”före” pensionsåldern, försvinner den.

Tjänstepensioner

En viktig post att gå igenom är ens tjänstepensioner, som oftast är det största sparandet man har, och se till att man har efterlevande skydd. Det innebär att om jag avlider går mina ihop sparade pengar till mannen. Annars delas de ut som arvsvinster till övriga i min åldersgrupp. Jag vill hellre att de går till min familj.

I mitt Excel ark har jag även tagit med kommande utbetalningar från mina tjänstepensioner, och lagt in under hur många år de betalas ut. Det känns också bra att ha gjort, en övning som kanske känns lite morbid, men som faktiskt lugnar mig konstigt nog. Jag vet att jag inte behöver oroa mig för att min familj ska klara sig ekonomiskt om det skulle hända mig något.

Om vi båda avlider, vad blir utfallet för barnen?

Ju äldre barnen blir och klarar sig själva, ju mer saker kan vi hitta på själva, som att resa bort. Därför har jag även gjort samma uträkning för barnen, om något skulle hända både mig och mannen. Då tänker jag främst inom de närmaste åren innan de hunnit utbilda sig och skaffa jobb.

Jag funderade mycket på om vi skulle skriva in i testamentet hur vi vill att pengarna ska fördelas, om vi skulle ge ut olika summor under flera år. Vi kom fram till att det nog är bättre att skriva ner våra önskemål istället, och tro på att de kommer fatta de rätta besluten. Förhoppningen är ju att de inte ens ska veta om att vi har funderat på det. En sån skrivelse, eller brev är ju dessutom lättare att uppdatera än ett testamente om det skulle vara så.

Det är mitt nästa mål att få till, skriva ner tankar kring arv och våra önskemål. Det kommer nog däremot kännas rätt konstig att skriva.

Livsarkivet

På nätet finns en gratistjänst som heter Livsarkivet.se som är ett samarbete mellan Sveriges Auktoriserade Begravningsbyråer (SAB).

I det kan man digital eller analogt, fylla i hur man vill ha det om man inte längre själv kan kommunicera sina önskemål till sina anhöriga.
Citat från hemsidan:

”I Livsarkivet sammanställer du sådant som dina nära och kära en dag måste få klarhet i när du inte längre finns eller kan meddela dig själv. Det är kostnadsfritt och du kan när som helst logga in och uppdatera informationen. Vi bevakar dokumentet och ser till att dina anhöriga får det den dagen det behövs”.

Det är stora frågor, att börja tänka på sin egen dödlighet.
Vad vill jag ska ske, vad vill jag lämna efter mig?
Men samtidigt nödvändigt tycker jag, och att det är bra att dela upp i små steg. Allt behöver inte bli klart på en gång. Däremot föreställer jag mig att det är skönt den dagen man faktiskt har fyllt i och tänkt igenom alla olika frågor. Framför allt känns det bra att veta att man hjälpt ens anhöriga den dagen de ska ta itu med detta när man själv gått bort.

Begravning

Hur vill vi ha det?
Kista, kremering, minneslund?
Inget ämne som man brukar prata eller tänka på, men när vi ändå diskuterar testamente borde vi ta chansen att diskutera detta också. För tänk så skönt att ha gjort det den dagen något sker. Så man vet att man följer den andres önskemål.

Vi har börjat prata lite om detta, och kom fram till att vi faktiskt vill samma sak om det är möjligt;
att bli kremerade och låta askan spridas i havet

Efter begravningen vill jag ha en stor middag på restaurang, med mycket glädje, skratt och minnen istället för kyrk-kaffe. Hur vill jag ha det i kyrkan? Vilken musik vill jag ska spelas? Och varför?

Det är också något att fundera och tänka till på. Vilka psalmer tycker jag om, eller andra sånger som jag tycker har betytt något för mig, kanske ha en kör? Vem vet vad det blir, men hellre en glad minnesstund än en tråkig begravning. Önskemålen och idéerna kommer säkert att förändras med tiden, då är det bra att Livsarkivet finns digital och är lätt att uppdatera.

En sak till att tänka till på är att kanske att skapa en fond framöver som heter ”Begravning”, och se till att man har satt av pengar till sin begravning, så det inte blir en fråga som ens anhöriga ens behöver fundera på, att det finns tillräckligt med pengar.

Här tycker jag att vi även borde fundera på våra nära äldre anhöriga, vet vi hur de vill ha det? Våga ta denna svåra, men också nödvändiga diskussion med dem med. Det känns svårare än att fundera på sin egen.

Lärdom; bra att göra sin egen läxa istället för att lämna till sina anhöriga, och kunna säga att vi har fyllt i livsarkivet längre fram, så de vet.

Lärdomar

Vad har jag lärt mig under processen med att ta reda på och skriva testamente?
Framför allt handlar det nog om att det är viktigt att ta tag i arbetet. Samtidigt ha en förståelse för att det rör sig om stora frågor och att besluten behöver mer tanketid än jag trodde från början. Vi är inte i mål med allt jag hade förutsatt, eller vill göra klart än. Men vi är på god väg och det är en nog så bra början.

Släktforskning

Testamente och allt tänkande kring detta kanske är det som fått mig att börja släktforska helt nyligen. Framför allt vill jag hinna fråga mamma så mycket som möjligt nu medan hon är frisk och kry. Hon är den sista länken bakåt eftersom det är 14 år sen pappa gick bort i år, och både mormor, morfar, farmor, farfar är borta sen länge med. Jag känner att det är viktigt att säkra och bevara informationen framåt. För det är också ett sätt att minnas.

Jag ser redan mönster som hänt i dåtid som jag tror har påverkat mig själv och mina olika livsval. Spännande att se att olika pusselbitar, ur nutid och dåtid hänger ihop och vad historien kan lära oss.

Det får nog bli ett eget inlägg om släktforskning längre fram, när jag lärt mig mer och kommit längre. Men det jag snabbt insett är att jag vill känna att jag har en koppling till personerna bakåt, dvs. inte komma så långt bakåt jag kan utan mer kunna relatera till personerna som mormors mormor och den samhällstid varje person levde i och valen de gjort, flyttat från landet till storstan, hur de träffade sin respektive, arbetssituationen med mera. Fortsättning följer.