Att ändra sina prioriteringar och delvis sin livsstil är inte helt lätt, och för att lyckas tror jag att man behöver få med sig sin partner på resan. Jag har lyckligtvis fått det, men det är inget man kan ta för givet.

När jag i juni 2017 började se över hur vi kunde spara ihop till en extra vecka för vår kommande USA resa 2018, kunde jag inte ana att det beslutet skulle få en rad följdeffekter. Vi hade ett rätt tufft sparmål, och drog in på saker som att fika ute eller gå på restaurang hyfsat ofta, vi slutade dricka alkohol, bytte mobilabonnemang, jag slutade handla kläder, och jag började ta med matlåda vilket jag aldrig gjort förut.

Samtidigt lärde jag mig mer, läste på om ekonomi mycket mer än tidigare. Men det var något jag gjorde delvis på egen hand, familjen delade absolut inte mitt intresse på samma sätt som idag. Mina olika sparförslag förslag möttes oftast av ett ”Du är så frrruugal!” och lite himlande med ögonen, när jag körde på lite väl entusiastiskt i början. 

Resultatet över hur vi kunde göra saker smartare än tidigare, och spara betydligt mer, utan att på något sätt försämra livet, ledde fram till mitt beslut om att jag vill gå i pension tidigare.  Då var det 10 år kvar, nu är det mindre än 8 år.

Mitt beslut

Innan jag kunde dela mitt beslut med någon, kände jag att jag behövde fundera själv först och komma fram till mitt varför. Jag hade mitt mål, men ingen karta över hur jag skulle ta mig dit, och därför var det svårt att få fram vad och varför jag kom med massa nya idéer och säkert också förmaningar till familjen. Jag tror att det för familjen inte var helt lätt att hänga med i alla svängar i början, men eftersom jag visste vad jag jobbade mot för mål, och att små steg och systematik lönar sig i längden, har det nu växt och blivit det nya normala.

Genom att räkna på olika scenarier, och laborera med olika ränta-på-ränta kalkyler började jag få fram avstämningspunkter, lite som orienteringskontroller, på min karta och en väg framåt.

När jag väl bestämt mig och funderat ytterligare någon månad kände jag mig mogen att berätta för mannen. Han var helt med och tyckte att det lät bra och att det är bara var att köra. Och det kändes himla skönt att höra, och att vi sen dess kunnat prata om det. Det är ett stort steg och beslut att ta och jag är tacksam över att jag har någon att dela diskussionen med.

Prata mycket vardagsekonomi

Idag pratar vi ekonomi nästan varje dag hemma, alla har både köpt egna aktier och sparar i billiga index fonder. Det är viktigt att kunna prata om ekonomi med sin partner, nu diskuterara vi pension och även testamente.  Jämfört med för bara 3 år en är det är stor skillnad på hur vi pratar och det är bra att vi fortsätter att utvecklas ihop.

Något jag lärt mig under resans gång är att låta alla utvecklas i sin egen takt, jag kommer fortfarande med tips och idéer men det måste få landa hos respektive person och de måste fatta sina egna beslut.

Nästa fas i livet

Ett skäl att gå tidigare är att jag vill att vi ska få minst 20 aktiva och friska år tillsammans. Kunna resa och leva livet fullt ut, jag vill inte känna att jag inte hunnit med att göra allt jag vill den dagen vi inte är lika unga och pigga längre.

När jag lämnar det inrutade arbetslivet kommer jag att gå in i en ny fas i livet.  Det jag ser framför mig är inte tokmycket aktiviteter hela tiden, snarare ett liv som vi hade under vår hemester i somras pga. Corona.  Vardagen funkade och var en bra prova-på-period om hur det förhoppningsvis kommer att bli sen.

Ett pensionärsliv kommer att ändra vår vardag, ställa nya krav på oss och utmaningar. Vara hemma båda två varje dag, och ses betydligt mer än under en normal arbetsvecka. Dessutom kommer barnen att flytta ut inom några år kommer och då vill jag inte vara i den sitsen att vi inte vet vad vi ska prata med varandra om.                    

Vikten av att ha egna intressen tror jag inte kan underskattas, att ha något som den ena inte alls är så intresserad av. Ha sin egen intressesfär, och andra människor som man umgås med där. Absolut berätta och dela saker och erfarenheter med varandra, men inte att den ena måste ge upp sitt intresse för att vara med i den andres. Det förminskar istället för att stötta och det är viktigt för mig att vi kan låta varandra blomma ut i sin egen miljö.

Och det har vi lyckats med hittills, jag har mitt ekonomi intresse och kompisar som jag kan diskutera det med, och han har sitt historieintresse.

Framför allt gäller det att aktivera sig i nästa fas av livet, och lägga grunden redan nu. Mannen är duktig på att skriva böcker, artiklar och hålla föredrag. Han vill fortsätta att jobba, och kommer med största sannolikhet inte att sluta sitt vanliga jobb när jag planerar att göra det, både av ekonomiska skäl och för att han helt enkelt gillar sitt jobb.

Jag tror inte att jag kommer att ha något problem med att sysselsätta mig själv när han jobbar, för jag planerar inte att ligga på soffan utan ha ett aktivt liv, engagera mig i nya sammanhang, skriva, och fortsätta att utvecklas och lära mig saker inom olika områden.

Resa och upptäcka nya platser

Jag vill bo utomlands några månader i taget, och upptäcka olika platser.
Drömscenariot är att bo i bergen, vakna tidigt, ta en förmiddag hike och sen komma hem och skriva på eftermiddagen, eller tvärtom. Få var ute i naturen varje dag, ha en skog eller berg som blir vårt, där vi känner igen oss. Det tycker han också låter bra. Det vill jag att vi provar på redan när han fyller 55 om några år. Eller så blir det vår första aktivitet när jag lämnar arbetslivet 2028. Jag har läst att det är bra att planera sitt första halvår som nybliven pensionär i förväg så att det bara flyter på med aktiviteter.

Knepet för att lyckas tror jag är att göra som Ramit Sheti säger, satsa fullt ut på det du gillar och snåla in på allt som är onödigt. Och det är så jag strävar efter att leva nu, ha en meningsfull och bra vardag, men också spara för att kunna göra våra fantastiska resor som vi gjort hittills. Och så länge barnen vill hänga med på resorna är jag jättetacksam.

Hitta sin motivation

När man vet vad och varför man sparar, är det lättare att motivera sig. Inte köpa massor med prylar eller kläder, bara för att det är rea. Jag har inga problem att spara till mitt framtida jag, som bla Elin Helander, beteendeekonom skriver om i sin bok ”Hjärnkoll på pengarna”. Det känner jag också har smittat av sig på övriga familjen, och det underlättar ju att vi har en hyfsat lika syn på ekonomi.

Ett stort skäl till varför det ens är möjligt att tänka tanken att sluta jobba tidigare, och jobba mot det målet är att vi har valt att inte ha varken bil, sommarstuga eller båt. Det är många tusenlappar varje månad vi kan spara in på det. Vi är inga husmänniskor, varken mannen eller jag, och hyr hellre stuga eller båt än äger själva. Jag är glad att vi båda är så nöjda med vår lägenhet och har samma inställning.

Min resa mot friheten håller jag än så länge hemlig. Om inte annat för det är fortfarande rätt kontroversiellt att gå vid 57 år. Sen vet man ju inte heller hur livet utvecklas, trots ens väl uppgjorda planer…

Jag vill inte heller att min arbetsgivare ska veta om mina planer, jag vill fortsätta att utvecklas och ha en bra löneutveckling, och därmed kunna öka på mitt sparande ytterligare. Dessutom trivs jag så bra på mitt jobb att jag kanske väljer att jobba på något år till. Vem vet?                                                

Så jag fortsätter att köra på med mitt projekt lite i skymundan, och ser hur det utvecklar sig framöver.