I augusti har det gått 2 år sen jag publicerade mitt första inlägg.

Skrivandet har med tiden blivit en naturlig del av mitt liv, och nu känns det självklart att skriva och publicera. En tanke som var helt främmande för bara 3 år sen.

Min plan att publicera 2 inlägg per månad ligger fast, jag känner fortfarande att det är en lagom takt eftersom jag många gånger skriver om ämnen som jag måste läsa på en hel del om först. I början var jag orolig över att jag inte skulle hitta eller komma på ämnen att skriva om, men det är jag inte längre. Däremot har jag med tiden blivit mer uppmärksam på olika input, idéer och uppslag för kommande inlägg.

Ett område jag har kvar och behöver sätta mig in i mer är den tekniska biten av hemsidan, som underhåll. Jag kan ärligt erkänna att jag inte jättesugen på att ta tag i den delen. Kanske måste det bli ett mål under september att göra. För jag vill ju inte att hemsidan kraschar för att jag inte gjort nödvändiga uppdateringar.

Det här inlägget blir en summering över det gånga året, vad jag har lärt mig och hur jag själv utvecklats i takt med bloggen. Jag är fortsatt väldigt glad över att jag bestämde mig för att ta steget och börja skriva.

Rutin och vana

Om första året var en prova-på-period, har det andra året gett mig mer rutin och jag har blivit bättre på att hålla mitt publiceringsschema med 2 inlägg per månad.

För att ta ett citat från James Clear som skriver mycket om att bygga vanor:

”Your goal is your desired outcome.
Your system is the collection of daily habits that will get you there.”

Från: Atomic Habits

Under den hemestern som blev i år pga. Corona, kunde jag skriva nästan varje dag, förbereda och fördjupa mig mer i ämnen för inlägg längre fram. Då höll vi fast vid vår rutin att gå upp 05 varje dag och både mannen och jag skrev på morgon innan dagen satte igång.

Lite känns det som om sommarens hemester varit en prova på för vårt kommande pensionärsliv. Och det är en tillvaro som jag har gillat och gärna fortsätter med.

Läsare

Det är fortfarande bara mannen som vet att jag skriver. Jag har inget behov av att berätta för andra än, den tiden kommer. Troligtvis när jag är närmare mitt mål med att gå i pension 2028 .

Däremot är jag oerhört glad över mina läsare och dessutom de som kommentarer på bloggen. Att andra gillar det jag skriver och tycker att det är intressant, förutom att de lyckas hitta mig i den informationsoceanen som finns där ute, känns enormt positivt.

”Jag hittade egentligen till ett annat inlägg här på bloggen men kände genast att jag vill backa till början och läsa ALLT!

Jag blir 40 i höst och går också i tankar om att ”gå i pension” om 10år….fast när jag tänker efter så är det nog inte helt sant. Jag vill nog helt enkelt bara ha möjlighet att göra det jag vill, om det sen är att jobba – inte jobba – jobba deltid eller vad det nu kan vara, det vet jag inte än.

Ser fram emot att läsa vidare! ?”

Kommentar från en läsare

2020

2020 blev ju ett annorlunda år med Corona som drabbat världen och som vi fortsatt är mitt uppe i. Det kommer att påverka oss för lång tid framöver.

Därför har det känts viktigt att dokumentera vad som händer runt om i världen, utvecklingen och påverkan på ekonomin, livet och vilka åtgärder olika länder tar. För det är lätt att både glömma och tappa räkningen på hur många fler som både insjuknat och som tyvärr också mist livet i sjukdomen. Och det ser ju ut som om det är en sjukdom som kommer att finnas kvar länge än, att livet inte kommer att återgå till det normala igen någonsin, som det var innan.

Genom att jag valt att följa och dokumentera Corona på bloggen, blir det också ett tillfälle att stanna upp i vardagen. Men även ha kvar som dokumentation för framtiden, om både 5, 10 och 20 år. Minnas hur den här tiden var och även se hur utvecklingen i stort för samhället kommer att påverkas men även för mig i det lilla. Kommer Corona påverka mina framtida val?

Sätta mål

Bloggen har gjort att jag tar reda på mer om olika ämnen, och sätter upp mål för mig själv. Under året har det hjälpt mig att lära mig mer om tjänstepension, allmän pension, testamente och ekonomiskt prepping. Förberedelser som hjälper mig att nå mitt mål.  

Privatekonomi

Att jag nu är mer intresserad av ekonomi i stort har hjälpt mig under den här vårens svajiga börs. Min investeringsstrategi ligger fast trots all oro och jag sitter still i båten och fortsätter med mitt månadssparande. Det känns skönt att jag har en lång planeringshorisont och kan inväntar dagen tills återhämtningen har skett för mina pensionspengar.         

Det har också bidragit till att vi pratar mer ekonomi hemma, dels med barnen som nu tar det för naturligt och som själva intresserar sig också, dels med mannen som är mer intresserad nu än tidigare. Alla gör sin egen resa och med olika tidsintervaller, vilket jag ibland måste påminna mig om.

Vi har jobbat på under året med att sammanställa vår ICE pärm- In Case of Emergency, och även diskuterat testamente och planerat nästa steg för det. Det är ett stort steg vi har tagit som jag är jätteglad för. Förhoppningsvis kommer vi inte behöva använda oss av det än på väldigt många år, men livet är ju oförutsägbart, något vi verkligen fått lära oss under året. Om det värsta händer vill jag att vi är förbereda, för att underlätta för den som är kvar.

Hitta nya sammanhang

Att prata privatekonomi med andra är inte helt lätt, dels pga. ointresse och dels för att det fortsatt är ganska tabubelagt. Därför tror jag att man får välja vilka man pratar med vad om, hitta sina ekonomikompisar, och sammanhang för att undvika att bli den jobbiga som tar upp saker ingen är intresserad av i fel sammanhang.

Det har jag blivit bättre på att inse under året som gått, upplever jag själv i alla fall. Jag har pratat ekonomi med nya människor, ordnat ekonomiföreläsningar på jobbet om sparande, sätta mål och tjänstepension. Och hittat sammanhang där det funkar att prata privatekonomi.

Gå i pension tidigare

Något som slår mig när jag pratar med andra är hur få det är som tänker och planerar långsiktigt för sin pension. Trots att de allra flesta kommer att leva 20, 30, 40 eller till och med 50 år som pensionärer.

För mig själv är bloggandet en stor del i min resa mot att kunna gå i pension tidigare, och målet är att motivera andra att i alla fall börja fundera och planera för sin egen framtida tillvaro som pensionär.

För även om alla varken vill eller kan gå tidigare, så är det ändå viktigt att läsa på och lära sig, se vilka val som är möjliga. Och inse att små steg tidigt kan innebära stora skillnader och möjligheter.

Det är en stor del av poängen, jag kommer att ha möjligheten att gå i pension om jag vill – för att jag har planerat i förväg och sett till att ha medlen för ändamålet. Det känns ju 100 gånger bättre än att tycka att allt är pest när jag är 57 år och inte kunna gå i pension då. Den sitsen vill jag inte vara i.

Grunden till hur nästa del av mitt liv ska se ut lägger jag nu. Allt är möjligt med en bra bas och med en lång planering känner jag att mina valmöjligheter är större framöver.

Bloggandet ger mig så mycket mer än bara själva skrivandet,och jag väljer att avsluta med ett citat från Joshua Becker, om varför det är bra att börja blogga:

”You’ll become a better thinker. Because the process of writing includes recording thoughts on paper, the blogging process encourages you to stop and think deeper. You will delve deeper into the matters of your life and the worldview that shapes them”.