Min 50-års dag blev inte alls som jag hade föreställt mig från början.
Men den blev ändå helt underbar.

Jag hade förstås planerat och tänkt ut hur jag har velat fira min stora dag länge. Men sen kom den där pandemin i vägen och ställde alla planer på ända och jag fick planera om, både en, två och tre gånger.

Plan A:               Åka till London och fira / Avbokat

Plan B:               Åka till Island och fira / Avbokat

Det har både känts trist och tungt ibland, men också som en utmaning. Här har jag insett att det bara handlat om att ändra mindset, för var vi än firande, på vilken plats, så kom jag ju snabbt fram till att det viktigaste var ju ändå vilka jag firande med. Och det är ju min familj jag helst vill vara tillsammans med, och det var ju i alla fall något som inte ändrades.

Men visst sög det att först avboka London, inte få gå på någon fantastisk musikal, inga härliga afternoon thés, eller promenader i Hyde Park, när pandemin slog till med full kraft i Storbritannien förra våren.

Under sommaren förbättrades ju läget, och Island hade ju klarat sig bra och jag tänkte att dit kan och vågar vi nog åka om åtta månader, som det var kvar då. Men sen kom hösten, julen närmade sig och läget blev återigen värre i hela världen och även den resan avbokades. 

En födelsedag på hemmaplan

Efter jul var det bara att ta nya tag och gnugga hjärncellerna på idéer. Och efter många om och men, efter att tittat på olika hotellalternativ som inte heller kändes så Corona säkert, landade jag i att vi helt enkelt firade på hemmaplan istället. Och det kändes som ett bra beslut. Vilket jag inte hade trott för 15 månader sen. Nya perspektiv helt enkelt.

Plan C:              
Fira födelsedagen hemma, och istället fira i dagarna 3 med den närmaste familjen

Turligt nog fyllde jag just den här gången år på en lördag, bra för planeringen. Dessutom tog jag ledigt från jobbet både fredag och måndag för att verkligen kunna fira, njuta och ta in allt ordentligt.

Det gjorde att firandet inleddes redan på torsdagen då jag blev firad på jobbet av mina fina kollegor, även om de flesta som var med via Teams, också ett annorlunda sätt. Men det blev bra ändå, både tal från VD, och sång gick galant och dessutom fin present från både företaget och kollegor. Väldigt uppskattat och omtänksamt måste jag säga.

På fredagen tog vi hemleverans av en skalsdjurspåse från en restaurang och det kändes otroligt lyxigt, gott, mycket mat och faktiskt också prisvärt, framför allt om man jämför vad vi hade fått betala om vi hade suttit på restaurang och ätit. Det är något jag absolut kan tänka mig att göra igen. Det var så mycket mat att det även räckte till förrätt på lördagen, som fick bli gratinerad hummer.

Ett projekt som vi började med redan helgen innan var att sätta ihop en låtlista, min plan var att hitta en låt från varje år från 1971-2021, dvs. 50 st. På första sittningen kom vi fram till 1988, och hade redan 60 låtar på listan, så musikmässigt får jag nog konstatera att 80-talet rules. Till mitt försvar kan jag säga att även sonen faktiskt sa samma sak, att det måste varit roligare att lyssna på musik på 1980-talet än den moderna musik som släpps idag.  Under 50-årshelgen fortsatt vi med listan och nu har vi nog kommit fram till 1996, så sakta men säkert så kommer vi att lyckas.

Det är kul att ha gemensamma projekt tycker jag och att listan inte blev klar till själva dagen som jag trodde, gör ju faktiskt ingenting alls.

Den stora dagen

Sen kom den då, den stora dagen! När jag fyllde ett halvsekel.
Inte så stor skillnad som mot dagen innan. Eller livsomvälvande. Utan jag känner mig fortsatt rätt ung, typ 35 eller så. Och om jag får säga det själv, så tycker jag inte heller att jag ser ut som 50 år, helt opartiskt.

Eftersom vi går upp 05 varje dag, så blev det så den här dagen med. Jättepraktiskt att ha hunnit dricka te, läsa tidningen, köra min helgstretch och meditation, innan jag igen kröp ner i sängen 06:30 för att få sång och presenter av familjen. Jag fick jättefina presenter, och under dagen blom bud och även presenter till dörren. Kändes helt fantastiskt med alla gratulationer och det var kanske helt enkelt så att det var bäst att vara kvar på hemmaplan och bli firad ändå.

För att göra dagen annorlunda hade jag bokat frukost på ett värdshus i närheten och dit promenerade vi iväg vid 07:30 på morgonen i -11, inte så mycket folk ute så dags, och inte heller speciellt fullt på värdshuset, och vi fick dessutom sitta i ett eget rum, så det löste de jättebra.

Efteråt gick vi till en saluhall och handlande fin middagsmat, premiär för hjortracks. Väldigt gott. Och vanilj pannacotta med hjortronsylt till dessert.

För lunchen gjorde vi en utflykt gick till ett fint promenadställe utanför stan, dit vi hade med oss picknick, varmkorv i termos, kaffe och te. Vädrets makter var med oss hela dagen och vi hade strålade sol, -10 och ett helt fantastiskt vinterlandskap. Länge sen vi hade så mycket snö. Det är bara att njuta och vara ute så mycket som möjligt.

Till middagen dukade jag och dottern, hon gjorde servettvikningar, jag gjorde blomsterdekorationer, tog fram finporslinet och vi fick ett mycket finare bord än på någon restaurang.

Vi bytte om och klädde upp oss också. Jag hade funderat på att köpa en ny klänning, och även titta på second hand men inte hittat någon. Istället kom jag på att jag köpte en extra klänning till min 40-års dag som jag faktiskt aldrig använt och den passade perfekt nu. Så det var nog också menat.

Det kändes så himla bra allting, maten blev kanon, såsen fantastisk och bra musik från vår spellista. Jag hade även förberett en frågesport om mig själv för familjen, om när jag var liten, vad min skola hette etc. så det blev riktigt roligt också. Vi orkade inte med något dansparty till låtlistan på slutet, vi var helt enkelt för trötta och mätta men det kändes bra ändå.

Det var skönt att vara ledig även på måndagen, få landa lite och kunna läsa alla gratulationer på FB och svara alla. Kunna komma ikapp, och få lite egen tid att tänka och reflektera, ta en promenad själv, bara njuta och få runda av helgen.

Tankar om att fylla 50 år

Idag lever vi allt längre och friskare, så 50 år är inte alls samma ålder som tidigare i historien. Inbillar jag mig i alla fall. Fast mamma kan inte förstå hur hon kan ha så gamla barn, eftersom hon inte heller känner sig speciellt gammal, så man är nog inte äldre än man känner sig.                            

Framför allt tror jag att det känns så, om man får behålla hälsan, och det är därför det är värt att jobba för att göra det och att börja tidigt. Det är lite som ränta-på-ränta, bara det att med hälsan kan det gå åt båda hållen, om man missköter sig byggs det också på och går åt helt fel håll.

Jag upplever att många ser att när man fyller 50 år, då står man på toppen av sitt liv, och därefter går det bara neråt. Själv känner jag att det går i olika faser. Framför allt för att jag har en plan som jag ser fram emot, och för att jag har sett till att ha aktiviteter och mål utanför jobbet. Jag tror att det är jätteviktig att fortsätta att vara aktiv, ha ett eget driv, planera och göra saker för att fortsätta att utveckla sig själv och inte stagnera.

Så nu ser jag fram emot nästa halvsekel, som jag tror kommer bli minst lika händelserikt och spännande som det första. För det kommer jag se till att det blir 🙂